Göteborgsposten – 6 oktober 1864, sida 1

satt lutad öfver ett öppet brof, och käppen läg på bordet bredvid honom. Han såg upp, när han kom in. — Lady Jane har afskedat mig, lord Oakburn. Hon sade detta med en ton, som hvarken var klagande eller stämplad af harm. Den röjde snarare bedröfvelse, som om hon förtjenat att bli afskedad. Harlen sattade ej hvad hon sade; hon hade varit försjunken i tankar, och han tycktes ej på en gång kunna lösslita sig från dem. — Hvad? ropade han. — Tyvärr har lady Jane afskedat mig. — Ivarför det? frågade han, i det han riktigt begrep orden, och rösten och käppen höjdes på en gång. — Det sade lady Jane icke. Hon skickade ester mig, sade, att jag icke fick stanna qvar, och att jag skulle flytta genast. Jag ville icke flytta utan att säga er det, lord Oakburn, och — och — om ni så önskar — ge er min adress. Jag skall flytta hem till min far. — Det händer ej att ni skall lemna mitt hus på det sättet, stormade earlen och slog käppen mot bordet. Jag vet, att mylady Jane har en bestämd vilja, när hon sätter sig något för, men ni har rätt till att bli uppsagd på förhand. Miss Lethwait sträckte ut handen och visade penningarna, som lågo deri. — Lady Jane har icke glömt att ge mig ersättning för uppsägelsen på förhand, sade hon med ett stolt bittert leende. — Hör då på, min vän. Jag är herre i huset, och