Göteborgsposten – 5 oktober 1864, sida 2

E Ask——— Från Utlandet. Från Italien föreligga följande notiser: Den nya ministeren är på följande sätt sammansatt: Lamarmora konseljpresident samt interimistisk utrikesoch marinminister; Lanza iurikes-, Petitti krigs-, Sella sinans-, Torelli handels-, Natoli undervisningsminister. Den officiela tidningen säger, att den nya ministren antager konventionen samt det för densamma uppställda vilkor, neml. husvudstadens förflyttande till Florens. Ministeren skall framlägga för parlamentet de nödiga lagtörslagen härom, samt förslag till att för Turin underlätta bärandet at den skada, som skall för detsamma uppstå af denna åtgärd, men likväl utan att uppskjuta den för Roms utrymmande bestämda tiden. Turinertidningarne offentliggöra en skrifvelse till Vetenskapssamhället i Milano från pretekten derstädes, hr Della Marina, hvari han meddelar, att konungens adjutant till honom framburit konungens lyckönskan i anledning af Milanos värdiga hållning; konungen har låtit försäkra, att konventionen skall bli utförd i alla dessa delar. Ett manifest från den romerska komiteen uttalar sig om det goda emottagande, konventionen åtrönt hos Roms befolkning, och gi lar den i konventionen i hänsyn till Rom upp ställda noninterventionsprincipen. En tidning meddelar en adress från de förenade komiteerna i Turin till italienska fo ket med anledning af händelserna i Turin d. 21:ste och 22:dre sept. Kommunalbestyrelserna i flera peimontesiska städer ha betygat Turins kommunalbestyrelse sina sympatier. I Det säges, att riddaren Nigra återvändt till I Paris och att Ratazzi ankommit till Turin. i Parisertidn. Pays påstår, att Italiens erkännande af Spanien kan betraktas som en fait accompli. Man antager att italienska regeringen skall vid parlamentets öppnande underrätta detsamma derom. Times säger: påfliga regeringen har tvenne faror att undvika. Om bon verkligen är opopulär hos sina egna undersåter, måste den armå hon värfvar vara tillräcklig att dermed försvara auktoriteterna mot en revolution. Om hon tillåter sin beväpnade styrka bli endast ett nytt slags röfvareband, är det omöjligt att tro, det italienska regeringen skall tillåta Kyrkostaten vara någonting annat än en härd och tillflykt för röfvare. Italien skall icke angripa påfvens territorium, men det skall tvingas att för sitt sjelfförsvar undertrycka en hydra i sitt eget sköte. Om den nya militärstyrkan bringas tillsamman med en dold plan att skada italienarne mer än att upprätthålla ordning i Rom, skall den bevisa sig vara en källa till svaghet för regeringen och misslyckas. Hvarje inre förvirring skall bli förstörande för påfvens verldsliga makt; och den bästa säkerhet Frankrike kunde ha tagit tör uttörandet at konventionens vilkor är den synbara faran af att lemna dem ouppfyllda. Det är synbart, att påfvens verldsliga makt är utsatt för ett prof, sådant den sällan förut varit underkastad. År 1848 kunde man räkna på intervention af någon stor militärmakt, Frankrike eller Österrike. Frankrike gat påfvestolen sin hjelp, sannolikt ej förutseende att dess occupation skulle vara i 15 år. Den franska I besättningen drages nu tillbaka och en tid är bestämd, efter hvilken påfliga regeringen måste hjelpa sig sjelf. Det är såtängt att vänta