fruktat, att denna kände till föregående aftons uppträde i rökrummet; hon hade trott, att Jane skickat efter henne, för att säga henne något angående Lucy. Orden gjorde ett djupt intryck på henne, och hon blef målös af bestörtning. — Jag ber om ursägt, lady Jane, sade hon, när hon blef i stånd att tala. Sade ni, att jag skall flytta — flytta i dag? — Jag blir er förbunden, om ni gör det, svarade Jane lugnt. Miss Lethwait stod tyst framför lady Jane. Det är ej lätt att kämpa mot dem, som äro lugna. Det hade varit lättare, om han funnit lady Jane utom sig af vrede. — Tillåt mig fråga efter skalet till detta plötsliga afskedande, sade hon med låg röst, i det hon genomfors af fruktan, att lady Jane varit i ett mörkt hörn i rökummet och sett kyssen. — Jag ser helst, att ni icke frågar efter skälet, svarade Jane. Möjligen säger ert eget samvete det, om ni låter det tala. Det fins saker, som äro för en finkänslig person motbjudande att tänka på och vidriga att tala om. Jag ansåg er för ett bättre fruntimmer; jag är ledsen öfver att jag misstagit mig, och jag ångrar mig bittert, att jag nånsin uppdragit er att undervisa lady Lucy Chesney. (Forts.)