Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Den 30 Sept. 1864. Så lyckligt att prinsen och prinsessan af Wales verkligen ankommo! Vi ha i fem dagar icke tänkt eller talat om synnerligt annat än de höga resenärerna. Vi ha stått oss trötta och sprungit oss andfådda för att få se dem, och de som icke deri lyckats ha i alla fall fått ge de åkdon, i hvilka de höga gästerna färdats fram. Emellertid, de aldra flesta som hållit sig framme ha i alla fall sett en skymt af dem, och man har dermed funnit sig nöjd, temligen åtminstone. Det smärtar mig att nödgas säga det, prins Hans af Holstein-Gliäcksburg har man besett alldeles som vore han en vanlig menniska. Möjligt är det visserligen att prinsen af Wales blir en stor regent med tiden; men i hans yttre, i hans hållning spåras just ingenting deraf ännu. Han förefaller ännu endast som en ung gentleman, möjligen en smula passerad för sin ålder. Föröfrigt är han just lagom engelsman. Prinsessan Alexandras fägring har måhända deklinerat, men hennes hållning är särdeles behaglig, hon har ett angenämt leende och hennes ansigtsdrag äro intelligenta. Hon blir sannolikt en charmant drottning. En iakttagelse ha alla gjort som lyckats komma i de kongliga personernas närhet — den nemligen, att all stel etikett är bannlyst från hofvet. Samtliga de kongliga personerna skämta och skratta som annat folk med bildning, och så vidt man kan se, trifvas de höga FRIIS