Lordens döttrar.) Af sorf. till Slottet East Lynne. Och den gamla grefvinnan nickade bifallande — liksom ville hon säga, att hon också skulle förbjudit det. — Sålunda kom det sig, att brefvet oj blef besvaradt, fortfor Jane. Men följande Mars hände något som — som — gjorde mig mycket orolig för Clarice, och jag skref till henne. Saken var den, att jag hade en dröm, som ganska mycket — — — Hvad för något? skrek grefvinnan. — Jag vet, att ni måste anse mig enfaldig, tant. Men det var en förfärlig dröm — en betydelsefull, underlig, hemsk dröm. Den tycktes båda Clarice ondt och betyda att hon skulle dö. Jag är vidskeplig i fråga om drömmar; jag rår ej derför och denna gjorde ett djupt intryck på mig. Jag skref till Clarice och bad henne lemna underrättelser om sig. Jag sade att vi flyttat från Plymouth, och gaf henne vår adress i Södra Wennock. Derpå kom intet svar, och jag skref åter. Jag skrof tredje gången, men jag fick ändå intet svar. Men jag fann det ej så besynnerligt; jag trodde blott, att Clarice var ond för att jag ej besvarat hennes nyårsbref och ville straffa mig Forts. fr. N:o 227.