Göteborgsposten – 30 september 1864, sida 2

Pe 5); Vv MMA VN 7CC VE ADÖ 190 ter, och det har stor lust att taga upp densamma, om det blott hade råd dertill. Men det befinner sig i en värre finansiel klämma än någonsin. Visserligen basuna dess officiela och officiösa organer ut, att landets skörd är utomordentlig och att de bästa utsigter visa sig, men österrikiska regeringen står dock i skuld uppöfver öronen och är bankruttmessig. Det oaktadt envisas den med att vilja hafva en stor arms om minst 100,000 man på benen i Venetien för att behålla denna provins, hvars innevånare endast sucka af längtan, att kunna få sluta sig till sina öfriga italienska bröder. En korresp. till Börsenhalle meddelar, att österrikiska regeringen väntar en uppmaning från kejsar Napoleon, att företaga en ansenlig minskning at den arme, som håller det venetianska området besatt. Som skäl för denna begäran, vill Frankrike framhålla, att Italien ej kan företaga en afväpning, så länge det hotas af stora truppmassor vid sin gräns, och på det förhållandet mellan den italienska och österrikiska regeringen må kunna bli fullkomligt betryggande, skall äfven Napoleon tordra, att Österrike må erkänna Italien. — Skulle dessa uppgifter bekräfta sig, vore utsigterna för Österrike särdeles besvärande. Ett krig skulle nu mer än någonsin skada detsamma, på grund af den finansiela ställningen. De österrikiska ministrarne debattera ifrigt finansfrågan, men kunna ej finna någon utväg. Det är visst, att en stor balans finnes, som ej kan betäckas, ty de skattdragande kunna omöjligen bära större bördor och krediten är uttömd. Ögonblicket att trycka på Österrike är således väl valdt. De legitimistiska och klerikala organerna skumma at raseri öfver konventionen, hvilket är synnerligt betecknande för de reaktionäras uppfattning af densamma såsom allt annat än gynnsam för påtvens verldsliga makts bibehållande. Så t. ex. skrifver Gazette de France: Hvad som under alla omständigheter endast är alltför säkert, är, att alla de italienska tidningarne, alla de engelska organerna och hela den del af franska pressen, som är gunstigt stämd för italienska revolutionen, anse de bestämmelser i konventionen, som ingått till förmån för päfven, för illusoriska samt högt, och ljudligt törklara, att franska regeringen, genom att sätta sitt namn under denna traktat, undertecknat en dödsdom öfver påfvens verldsliga makt. Rom skall tillhöra Italien och förflyttandet af regeringens säte till Florens är blott en provisionel åtgärd, som skall föra Italien närmare Rom; Piemont är så långt ifrån att afsäga sig Rom, att det tvärtom sätter sig i rörelse mot: den hel. staden ... Och det kallar man en lösning af den romerska frågan ! Nej, nu först, vi ha sagt det hundrade gånger förut, skall romerska frågan börja visa sig i sin mest förfärande gestalt, och hela verlden skall komma att darra under hvarje steg af kyrkans upphöjda öfverhufvud, om han tvingas vandra i landsflykt. Så snart romerska frågan inträdt i detta stadium skola vi få se, huru våra motståndare stå, om det är de eller vi, som ha svårast att beherrska följderna. Den nya italienska ministeren är nära fullständig och består af följande medlemmar: Lamarmora konseljpresident och utrikesminister, Petiti krigs-, Lango sjö-, Sella finans-, Comforti justitie-, Matteucci undervisnings-, Lanza inrikes-, Morandini arbetsoch Chatoli åkerbruksminister. De officiösa italienska organerna försäkra, att ministeförändringen icke betyder någon förändring i regeringens politik. Lamarmoras val till konseljpresident har dessutom emottagits med tillfredsställelse samt väckt förtroende; äfven de öfriga ministervalen äro i opinionens smak. Nigra har afrest till Paris. Det påstås redan, att det snart sammanträdande parlamentet ej kommer att öppnas i I Turin. Derstädes vidtagas äfvenledes förberedelser för bankernas, jernvägsdirektionernas m. m. förflyttning till Florens; de kongl. konstskatterna skola jemväl raskt skaffas undan pr jernväg. För Florens betästande skall regeringen begära af parlamentet ett anslag å 40 millioner tres. Turin och Florens förete ock i denna stund en högst olika anblick. Det förra är nedslaget; det ser ut som samma dag freden si Villafranca undertecknades eller på Cavours I dödsdag, och partierna begagna tyvärr tillfället att hälla olja på elden. Karrikatyrer utbjudas, hvilka framställa Gianduja öfvergifven soch utblottad, tjuren (staden Turins vapen) dödad at ministrarne och med huden sönderskuren. Husvärdet, och dermed mångas förmögenhet, skall inom kort falla med mer än hälften, under det motsatsen är fallet i Florens. I denna annars så billiga stad stiga nu I priserna sabelaktigt, och hyrorna skola väl uppnå den tredubbla höjden, emedan staden sknappast skall ha rum nog för de många nya gästerna och ingen kan befatta sig med nyI byggnader, alldenstund staden kanske redan jföre byggnadernas fulländning förlorat sitt I privilegium. Ett betecknande fall i detta hänseende