Göteborgsposten – 30 september 1864, sida 2

Fran Utlandet. Italienska frågan sysselsätter nästan uteslutande uppmärksamheten och den utländska pressen egnar sina belysningar nästan endast häråt. Frågan ilar också med ångans hastighet närmare sin lösning. Då kejsar Napoleon handlar, gör han det med kraft och snabbhet, så äfven denna gång. Den fransk-italienska konventionen, som undertecknades d. 15 d:s och ratificerades d. 20:de, blef d. 23:dje officielt notificerad den helige fadren och kardinal Antonelli af Frankrikes ambassadör i Rom, hr de Sartiges. Denne uppläste dervid en depesch från sin regering, hvari de omständigheter framhöllos, under hvilka förhandlingar öppnats mellan kabinetterna i Paris och Turin, jemte resultaten af dessa förhandlingar; derpå meddelade ambassadören konventionens text. Hr de Sartiges tillade, att kejsarens regering inför den hel. fadren förnyade anbudet af sina råd och sitt oegennyttiga stöd vid bestämmandet af de åtgärder, H. helighet skulle anse det nödigt att vidtaga, på grund af den ändrade ställning, hvari påfliga regeringen snart skulle komma. Pius IX och kardinal Antonelli förklarade båda, att den nyhet, som blifvit dem meddelad, icke öfverraskade dem ; att de visste, att status quo ej kunde för evigt bibehållas genom de franska truppernas närvaro i Rom, och att kejsaren alltid mycket lojalt låtit dem förstå det annalkande slutet på en väsentligen provisorisk intervention. Den hel. fadren tillade, att han åtminstone för ögonblicket ej hade någon anmärkning att göra i afseende på de förbindelser Italien ingått till Frankrike, och att han önskade moget öfverlägga, innan han yppade sina åsigter om den nya ställning, hvari påfvedömet kommit. Ambassadörens audiens slutades med nya tillgifvenhetsförsäkringar at hr de Sartiges i Frankrikes och hans regerings namn. — Man tror i Rom, att Vaticanen ej skall utträda på någon tid ur sin tillbakadragna tystnad, och att kardinal Antonelli vill låta italienska parlamentets debatter slutas, innan han vänder sig med något uttalande till de katolska makterna. Osterrikes regering är orolig och har med mycket blandade känslor emottagit underrättelsen om konventionen. Wienertidningen Wanderer säger: NMan fäster härstädes en sådan vigt vid konventionen, att baron Bach (Österrikes gesandt i Rom som på permission befunnit sig i Wien) erhållit tillsägelse, att bereda sig på att genast skola återvända till sin post. En stor ministerkonselj skall hållas för bestämmande af de instruktioner, som denne diplomat skall medföra. Statsministern v. Schmerling har pr telegraf återkallats från Ischl till Wien. I en sak åtminstone är man till sitt omdöme i Österrike enig, och den är, att den nya konventionen tör första gången fullständigt negerar det mellan Italien och Österrike ingångna Zuricherfördraget och derigenom måste vara för Österrike obehaglig. Franske gesandten vid wienerhofvet, hertig de Grammont, skall visserligen hafva förklarat, att hans suveräns italienska politik lika litet nu som förut har en mot Osterrike