nade hon huset, innan jag hann skaffa mig en annan guvernant. Kanske ni känner henne? — Det gör jag, svarade Jane kallt och värdigt, ty hon var säker på, att Clarice blef förtalad. Miss Beau champ är min syster. — Åh! sade mrs Lorton, och en hel volym af förakt låg i tonen. Fruntimret, som satt midtemot henne, och som föranledt henne att kläda sig med så besvärlig brådska, var när allt kom omkring, blott en guvernants syster. Mrs Lorton var ond och förargad, och hennes ansigte förskönades icke af det uttryck det antog. — Jag skulle ej ha besvärat er, återtog Jane, om jag vetat hvar min syster nu befinner sig. Jag söker efter henne, och jag frågade i en boklåda, hvarest miss Beauchamp brukade handla, efter henne och erhöll der er adress, då miss Beauchamp konditionerat hos er. Om ni säger mig hvar hon vistas för närvarande skall jag bli er uppriktigt förbunden. — Jag försäkrar er, att jag icke vet hvar hon är upprepade mrs Lorton. Hör Harriet, fortfor hon, då ett ungt fruntimmer, lika utstyrdt som hon sjelf, kom in, här är den der miss Beauchamps syster kommen för att fråga efter henne. Hur skulle vi kunna veta något om henne? — Hur skulle vi kunna det? sade det unga fruntimret i försmädlig ton till Jane. När hon flyttade från oss, kom hon till ett ställe ett par hus härifrån. Men hon blef icke länge der.