Göteborgsposten – 28 september 1864, sida 1

verstekammarherrn, öfverkammarherrn hos H. M. enkedrottningen, förste hosmarskalken och ståthållaren å Stockholms slott. Derester skulle de af hert. at Östergötland införas i spegelsalongen, der de skulle emottagas af konungen och af H. M. beledsagas till gobelinssalongen, der de inväntades af H, N. drottningen i närvaro af hertigen och hertiginnan af Dalarne. Härefter skulle i stora salongen försiggå stor presentation. Hert. af Östergötland skulle sedan följa de höga gästerna den inre vägen genom slottet till H. M. enkedrottningens våning samt efter skedd presentation åtfölja dem till sina i slottet anvisade rum. Rörande prinsens och prinsessans ankomst och mottagande af hufvudstadens befolkning skrifver vår Stockholms-korrespondent W-—d i Måndags afton: Styfva två timmar har jag stått på bår för er skull, m. h., för att få kasva en öfverblick öfver den grannlåt, som skulle utvecklas vid prinsens och prinsessans af Wales ankomst idag. Det var långa två timmar, men de gingo dock öfver till slut. Dessutom, hvad är två timmar från kl. 1(,6 mot t. ex. från kl. 10 på morgonen, då redan många nyfikna placerat sig, till kl. 1,8 då fursteparet anlände till Logårdstrappan? Tidigt i morse gick Valkyrian med prins Oscar ut till skärgården att möta Osborne. På middagen visste man ännu ej när ankomsten skulle ske, men ungefärlig underrättelse anslogs vid skeppsbron kl. 4 Då nedströmmade till Logårdstrappan och Slotts: backen en menniskomassa, som olef allt tätare, och kl. 126, då jag kom dit, voro utsigterna ganska mörka att få se ståten; men tack vare de företagsamma stadsbuden och deras bärbårar samt den för tillfället stadgade afgiften fick jag plats, och se här i korthet hvad jag såg. Från Logårdstrappan ned till landstigningstrappan ledde en inhägnad träbro, belagd med blått kläde med de gula kronorna på. Denna barriere var naturligtvis målet för allas sträfvan. Här lupo fram och tillbaka öfverståthållaren, underståthållaren, polismästaren, kommendanten o. s. v., enligt Posttidningens vanliga nomenclatur, alla i stor uniform Kl. 7 var det redan mörkt och den stora praktvåningen i slottet, praktfullt upplyst, tog sig särdeles väl ut. Straxt efter det kl. slagit 7 glimmade det till mot södra bergen och en dof skräll från Kastellholmsbatteriet tillkännagaf att ögonblicket snart var inne. Men länge och väl tittade alla efter lyktorna på topparne af Ösborne och Valkyrian, ingendera syntes till och man började tro att det var narrverk, då hastigt fackelsken syntes på strömmen och två stora båtar kommo roende, hvilka ganska riktigt förde de väntade höge resande. När saluten från Kastellholmsbatteriet började hade en stor mängd facklor också tändts af slottsknektar vid landstigningsstället och innan man hunnit sansa sig med anledning af denna oväntade törändring i programmet, lade båtarne till och lätt hoppade prins Oscar iland, bjudande handen åt prinsessan Alexandra, som var klädd i hvit hatt, efter följde prins Hans af Glicksburg, bjudande armen åt prins Albert, som var klädd i engelsk generalsuniform och derefter samlades inom några ögonblick alla dessa gentlemen and ladies in waiting?, sackelbärarne gingo förut och den långa träbron passerades hastigt under de lifligaste hurrarop af folkmassan. Vid brons ända stod den med sex hästar förspända kongl. vagnen, i hvilken de fyra Högheterna foro upp till slottet, eskorterade at Kung Carls Drabanter till häst, denna vagn, liksom äfven de för sviten, åtföljd a! löpare, som sprungo vid sidan med tända facklor. Det hela tog sig ganska pittoreskt ut i