Göteborgsposten – 23 september 1864, sida 2

————— — Frän Utlandet. Ryktet om en öfverenskommelse mellan Italien och Frankrike i romerska frågan, den skandinaviska nationalitetsfrågans diskuterande, den i grunden revolutionära rörelseu i Spanien, ett nytt upprop från polska nationalregeringen och en ny indirekte varning från Times till England, att icke inlåta sig på ett krig med Ryssland — allt detta är nya stormtecken på den oroliga politiska horisonten i Europa. Ett qvaft lugn har rådt en tid — oron skall snart åter infinna sig. I sitt nummer för d. 17:de dennes säger Times, att bladet mottagit pålitliga upplysningar, af hvilka framgår, att Ryssland var törl. år fullkomligt beredt på ett krig med vestmakterna som en följd af de förhandlingar. hvilka tördes om Polen. Om det kommit till ett krig, hade Ryssland beslutat denna gång i hvarje fall göra något bättre med sin flotta, än att låta den innestängas bakom Kronstadts fästningsverk eller på ett mindre ärofullt sätt sänkas i Sebastopols hamn. Med stor upp märksamhet och, som det tyckes, med ej ringa tördel har det studerat Sydstaternas krigförande under det nu pågående borgerliga kriget i Amerika. Det har sett, i huru hög grad en relativt ringa styrka kan skada en mycket stor och blomstrande sjöhandel, och fastän det trol. icke förutsätter, att det skulle gentemot den engelska flottan kunna uppnå så afgörande och lyckliga resultater, som t. ex. Alabama och de andra sydkaparne, kunde det likväl antaga, att det skulie kunna tillfoga England allvarliga slag, hvilka visserligen icke skulle kunna tillintetgöra Englands kommersiela öfverlägsenhet, men likväl göra intrång i dess vapenära och tillfoga dess handel betyd lig skada. Det visste mycket väl, att det, sedan kriget var förklaradt, icke längre skulle kunnat hålla sin flotta i sjön mot en styrka, som den England och Frankrike skulle kunnat uppställa. Det hade valt sig en svag punkt och tänkte att mot denna rikta ett slag, så snart kriget förklarats. Till detta ändamål hade de ryska amiralerna vid amerikanska och kaliforniska kusterna erhållit instruktioner, som gingo derpå ut, att de skulle på olika vägar lemna sina sesp. hamnar, för att samlas å en gemensam mötesplats ute i Oceanen, hvilken plats var bestämd genom angifvande af longitud och latitud. Den sålunda församlade flottan skulle, om krig med England utbröt, ställa kosan rakt mot de australiska kolonierna. Först skulle Melbourne angripas, derefter Hobarttown i Tasmania, så Adelaide, Sidney och Nya Zeeland. Den styrka som för detta ändamål skulle samlas, var sitt uppdrag fullkomligt vuxen. De fartyg, som skulle detacherats från New-York-stationen, förde 156 kanoner, och de från Japan och Kalifornien villsammans 43 kanoner. Deras bemanning utgjorde 2,971 man och 127 officerare, och de voro företrädesvis bevärade med 68-pundingar, men amiralerna hade ordre att i NewYork anskaffa så många refflade kanoner, de behöfde. Det finnes naturligtvis — fortfar wTimes i sin ifver för ögonblickets stillhet och lugn, — uti denna uppgift, huru sann den än är, intet, som bör hos Englands befolkning väcka någon ovillig känsla mot Ryssland. Om England vill föra krig mot mäktiga nationer, måste det vänta, att de skola välja den svagaste punkt, de kunna fiuna, hvilken orsaken till striden än må vara. Planen tyckes ha varit väl uttänkt och vida bättre än de tidigaro systemen, att packa in flottan i bomull,