Göteborgsposten – 23 september 1864, sida 1

., ej skulle medföra verkan, men hoppas likväl att landstinget äfven för framtiden skall lemna anslaget. Kapt. Proschwitz hade ej velat binda tinget för kommande år. F. Riksdagsm. Olof Eriksson understödjer moitionen. Har märkt att premier föranleda täflan bland barnen. F. Riksdagsm. Holmlin. Erkänner tanken i motionen, men tror att ämnet ej bör asgöras af landstinget. Att man väntar det ansluget skall fortfara, är just ett skäl till afslag, då tingets kassa ej är någon stipendiisond. De allra sattigaste komma for öfrigt ej i elementarläroverken. Kontr. prosten Lindskog finner det eget att man erkänner det vackra i motionen, men likväl talar för afslag. Då tinget nu i folkskoleväsendet fattat ett beslut, sådant att dess kassa ganska litet betungi8, vore det just derföre skal att visa sitt intresse för undervisningen i allmänhet genom ett anslag här. Kapt. Proschwitz talar mot det ensidiga understödet åt folkskolan. Rektor Holmertz erinrar att ur torparstugan utgått män som varit fosterlandet till ära och nytta. i Sedan diskussionen förklarats afslutad, tramställdes proposition. Votering begärdes, och afalogs motionen med 34 nej mot 15 ja. Grosshandl. Berg hade ingitvit en motion som att lönen till lasarettsläkaren i Uddevalla måtte ökas med 500 rdr. — I motiveringen supplystes att på de sista 10 åren hade tunnits icke mindre än sju lasarettsläkare i Uddevalla, hvilket bäst bevisade att den nuvarande lönen af 1,500 rdr vore för ringa, Etter en diskussion, under hvilken Andreas Eliasson och framför allt landtbrukaren Sandberg talade emot bifall, antogs motionen, och beslutades att lönen skulle utgå från innev. års början. En motion hade blifvit inlemnad af Per Andreasson i Lexby och Anders Nilsson i Kyrkeby om att länet måtte delas i tvenne distrikter på den grund af de olika intressena inom olika delar af länet och den förmodade mindre kostnaden för landstingens sammanträden. Motionärorna föreslogo ytterligare att en komite skulle i saken nedsäitas. Olaus Eriksson yrkade afslag på motionen, bland annat derföre, att kostnaderna för tingen långt ifrån att bli mindre tvärtom skulle blifva större. Hr Norrman upplyser att man på Hisingen önskar delning, då södra delen af länet tycker sig få bidraga mera, ehuru mindre göres för densamma: Kan för egen del ej fullt gilla den föreslagna delningen; enär länet med förenade krafter helt visst kan uträtta mera. Önskar tillsättandet af komite för att utreda förhållandet. Pastor Millberg yrkade afslag. Rektor Holmertz. Ett större landsting har alltid mera gehör med sig. Undrar på att ej Safredahls härad begärt ensamt få bilda ett landsting, då detta framhållit att det skulle bidraga med 338 af omkostnaderna. Hr Evers finner att kostnaderna alltid måste bli större för tvenne landsting än för ett. Yrkade afslag. Borgm. Rhodin inser ej hvilken fördel skulle kunna vinnas af delning. Särskildt har Göteborg kostnadsfritt upplåtit lokal för tinget i dess helhet, och tal. begagnade tillfället att hembära sin ech han trodde äfven öfriga landstingsmäns tacksamhet härför. Landstinget beslöt att ingen komits skulle tillsättas i ämnet och afslog motionen. Komministern Linnes motion om bidrag af 50,000 rdr till Udderalla-Wenersborg-erUungajernbanan företogs derefter till behandung. Förslagsställaren, som först begärde ordet, omnämnde att vid förra landstinget ett skäl bland andra mot anslag till denna jern väg varit, att den ej skulle bära sig, Tal. trodde sig dock ha skäl att autaga motsatsen i fråga om en jernbana som, genomlöpande en nejd i saknad af kommunikationer, berörde tvenne städer och hade statens jernbana till sin ena ändpunkt samt hatvet till sin andra. Otantlig vinst kan dock ej päräknas. Man kan nu invända att ifrågavarande jernbana redan är påbörjad och således har utsigt att kunna fullbordas. Så är dock ej fallet. För att densamma skall så det af staten tilldelade anslag. måste 10 proc. af aktiekapitalet vara iubetaldt. Till följe af den tryckta ställningen i länet ha emellertid åtskilliga af aktieegarne ej förmått verkställa sina inbetalningar, och ull sölje deraf läte bidraget från staten ännu vänta på sig. Detta berodde ej på slarf eller bristande förutseende, och man saknade ej motstycken till detta förhållande. Något dylikt hade inträffat vid Borås-banan. Man invände vidare, att då Uddevalla och Wenersborg ha största fördelen af företaget, böra dessa också bära bördan af detsamma. Men man bör å ena sidan erinra sig de stora uppoffringar som dessa städer och enskilda personer gjort för saken, och å andra sidan ihågkomma att hela det ö.riga länet ätminstone indirekte får gagn af denna jernväg. Om blott den som i första hand har nytta af ett löretag skulle sätta detsamma i verket, torde blott tå företag kunna genomdrifvas. Tal. föreslog nu, att tinget skulle ettdera under 5 år lemna ett årligt bidrag af 10,000 rdr eller ansvara tör ett lån med amortering. I förra fallet skulle en uttaxering af horton öre på bevillningsriksdalern ega rum; i det senare en ännu mindre utgift, belöpande sig till omkr. 4,000 rdr om året eller ungefär lika mycket som Uddevalla lemnar i bränvinsmedel. Tal. slutade med att erinra om den stora fördel, som särskildt skärgårdsbesolkningen skulle vinna genom att kunna nå jern( — 4 — —