Göteborgsposten – 21 september 1864, sida 3

hufvudstad. — Trenne preussiska korvottor ha ankommit till Kiel; några kanonbåtar ditväntas äfven. ——— kättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. I måndags hölls polisförhör rörande ett anbud till eldsvåda som natten till d. 17 d:s timade i nykterhetsvärdshusidkerskan M. E. Björks bostad i huset n:o 69 vid hörnet af Nyoch Kapuniergatorna i Haga, hvarvid något kläder tillhöriga artill. vid 2:dra batt. Anders Jacobsson Palm blefvo uppbrända. Till förhöret voro inkallade ofvannämnde M. E. Björk och A. J. Palm samt nattväktaren n:o 70 Johansson. Maria Elisabeth Björk berättade rörande eldsvådan följande muntrande histeria. Artilleristen och värdshusidkerskan bebodde samma rum — och de trifdes godt tillsammans, Björken och Palmen inom samma drifhus. Vid tiotiden gingo de båda till hvila. Denna göteborgsupplaga af Mars och Venus behöfde ej frukta någon svartsjuk Vulcanus, och hvilade således Ingnt på sitt öra. Plötsligt höjde dock Björk ett lätt rop af förskräckelse och oro samt väckte sin Palm. Denne yrvaken, men likväl artig som det anstår en militär, frågade hvad som stod på. Händelsen var egen nog. En af dessa små insekter, hvilkas styrka är förlagd i alldeles samma ledamöter i hvilka en Pepita de Olivas och en Taglionis äro förlagda, men hvilka, fastän bekanta för sin liflighet, likväl äro ansedda för mindre godt sällskap, hade praktiserat sig in i Björks ena öra — om i det hvarpå ref. nyss halt äran säga att hon hvilade eller det motsatta är ännu icke uppdagadt. Besagde insekt anställde emellertid en sådan uppståndelse i Björks hörselorgan, att denna bad och besvor sin martialiske vän att genast tända ljus samt söka reda på vatten och hälla i det anfäktade örat för att genom dränkning ömkligen bringa det näsvisa djuret om lifvet. Bjork sökte, såsom den sköna bad honom, efter vatten; men stället var ett nykterhetsvärdshus, och besagde vara ansågs derföre der på platsen såsom nätt och jemt godt nog för att Åskölja tratten. Något vatten stod således ej att finna. Hvad var nu att göra. Djuret sprattlade lika befängdt som förut. Palmen såg sig omkring — den mångbepröfvade krigaren var nära att förlora sin själsnärvaro. I denna ytterlighet fick dock vår Palm en lycklig ide. Ett outdrucket ölglas stod på bordet: en insekt borde väl drunkna i öl lika väl som i vatten, så mycket mera som en konung ju tillochmed en gång drunknat i mjöd. Palm fattade derföre glaset, hällade beslutsamt ölet i örat på den hulda: det fanns ingen annan råd, ty djuret måste dödas, och det dog. All oro var försvunnen. P. gick åter och lade sig samt släckte ljuset med fingrarne. Vid detta experiment måtte han dock ej iakttagit all den försigtighet, som önskligt varit, ty efter en stund stördes hans väninna ännu en gång i sin ljufva slummer, denna gång likväl ej af någon sådan närgången varelse som sist förorsakat henne obehag, utan af brandos. B. väckte P. och samtidigt knackades det på rutan. Det var nattväktaren Johansson som kännt oset då han vek om hörnet af gatan. Nu befanns det att rummet var fullt. af rök, förorsakad deraf att det fattat eld i ett par byxor och en rock som lågo på en stol i närheten af sängen, och hvilka plagg till en del voro uppbrända. Det antages att elden uppkommit derigenom att Palm, då han släckte ljuset, slängt ifrån sig skaren på veken så oförsigtigt att den fallit på kläderna och antändt desamma. Poliskammaren skulle lemna en afskrift af protokollet till chefen för Göta artilleriregemente, hvilken. egde att bestämma den bestraffning P. borde undergå för ovarsamt handhafvande af eld i sin bostad. — Derpå företogs förhör rörande eldsvådan den 15 kl. 33 på morgonen, då huset N:o 534 Majornas (tte rote tillhörigt enkefru Hedvig Dahl nedbrände jemte 2:ne dertill hörande vedbodar, äfvensom 2:ne vedbodar tillhörigo fru C. Mattz uti huset N:o 47 nämnde rote. Vid ransakningen i detta mål hördes en mängd personer, af hvilka de flesta varit hyresgäster i det nedbrunna huset. Egarinnan, enkefru Dahl, och hr Carl Magnus Höök som alltsedan d. 1 Oktober sistl. år varit vicevärd i huset, blefvo först inkallade. Fru Dahl uppgaf, att huset varit två våningar högt med frontespis samt utgjorts af inalles 12 rum och 8 kök, af hvilka 4 rum och 4 kök i undra våningen, 6 rum och 2 kök i den öfra och 2 rum och 2 kök, utgörande frontespisen. Det var uppfördt till en del af timmer till en del af plank och belagdt med tegeltak. Tvenne ingångar, båda åt bergen till, ledde upp i huset. Dörr fanns emellan boningsrummen i frontespisen. De till dessa rum hörande kök voro belägna på hvar sin gafvel af huset, och i bredd med dem voro vindar. Lägenheterna i frontespisen beboddes af skrädderiidkaren Salholm med hustru och arbetskarlen Christoffersson. Huset var brandförsäkradt under N:o 23,936 i städernas allm. brandförsäkringsbolag för 9,500 rår. Fru Dahls lösegendom var försäkrad för 3,000 rdr, inberäknadt garderoben, hvaraf hon doek medhade en del, till som hon ansåg 400 rdrs värde, på den resa, hvilken hon 14 dagar före eldsvådan företagit. Hr Höök hade brandförsäkrat för 1,000 rdrs värde. Fru Dahl hade rest bort Lördagen d. 3 Sept. och ej återkommit förrän d. 17. Hon var således ej hemma då eldsvådan timade. Underrättelsen om denna tilldragelse träffade henne i Falköping, då hon var stadd på äterrosa. Hr Höök hade de senaste dagarne före branden varit borta på samma ställe som fru D. och återkommit på samma gång som hon, hvadan ingendera visste något att förtälja om eldens utbrott. Enkefru Mattz kunde ej sjelf komma tillstädes, utan hade hennes dotter, m:ll Mattz, infunnit sig. De hade, som nämndt är, förlorat två vedbodar, den ena brandförsäkrad till 100 rdr i städernas allmänna brandstodsbolag, den andra till obekant belopp i landets. Visste intet om eldens utbrott. Allt stod i ljusan låga innan de märkte något. Muraren Bälow bodde jemte hustru i undra botten på vestra ändan af huset. Han väcktes af sin hustru, sprang genast upp på vinden, der elden slog fram från Östra sidan. På polismästarens fråga om han eller någon af hans folk varit uppe på vinden samma natt, svarade B. att ingen af dem varit der uppe på ett par dagar. Ingen mer än Salholm hade sin gång der. Salholm hade varit i trappan då B. Aanrang HnN vänaen