Göteborgsposten – 19 september 1864, sida 1

eller senare, och när mr Carlton då skulle se, att hon hade ännu en syster, så skulle det vara lätt att säga: Clarice var icke hemma, då pappa bodde i Södra Wennock. Det vore orätt att säga, att lady Laura Carlton uppgjorde denna lilla plan för framtiden; dess konturer sväfvade endast dunkelt för hennes själ. De hade således aldrig talat om hennes syster Clarice, och mr Carlton var långtifrån att ana, att hon haft någon syster, som hetat så. Laura trodde, att Clarice länge varit hemma, och när hon i Morning Post eller i någon annan tidning såg fashionabla nyheter, så blef hon för ögonblicket förvanad öfver att ej se Clarices namn. Just denna dag hade hon sett uppräknade bland dem, som bevistat en stor blomsterexposition: Earlen af Oakburn och ladierna Jane och Lucy Chesney, men der nämndes ingen lady Clarice. Pappa och Jane låta henne ej komma ut denna säsong, till straff för att hon begaf sig ut som guvernant, tänkte Laura. Det är rätt åt henne; det var en galenskap, att nånsin Clarice företog sig något sådant. Sarah, som trots sina fel väl uppfyllde de kammarjungfru-pligter, som hennes fru ålagt henne, kom snart tillbaka med klädningen, hvari hon satt armarna med de svarta banden, och Laura skyndade att kläda sig. Hon var utmärkt vacker; hennes sköna bruna hår låg i mjuka vågor på hufvudet, hennes kinder voro färgade af en liflig rodnad, agatkedjan bröt starkt af mot den vackra halsen, hvarpå den låg. Laura, den fåfänga Laura, som endast alltför väl visste hur förtjusande hon var, stod länge framför spegeln och återkom dit, sedan hon gått derifrån,