Göteborgsposten – 17 september 1864, sida 2

kättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. I går företogs i poliskammaren ett sedan förliden Fredag uppskjutet mål mot arbetskarlen Johan Lind, hvars bostad flera gånger idkats olofligt spel. En mängd personer voro inkallade, och medgåfvo dessa, på fyra eller fem när, att de under vintern och äfven sedermera idkat dels köp-knacksdels killespel med en point som varierande från 25 till 75 öre. De som förnekade sig ha deltagit i spelet syntes äfven verkligen ha varit oskyldiga i detta fall. En bland dessa, en musikant vid namn Friis fann det ha varit mycket oförskämdt af dem som inkallat honom, då han ej hade någon bekantskap med de der herrarne-, såsom han benämnde de öfriga tilltalade, med en gest af suveränt förakt pekande på dessa. En hustru Maria Christina Pettersson, som jemte sin man, artilleristen Lundberg bott vägg om vägg med Lind, som upplåtit sin lokal till spelhus, intygade att spel ofta bedrifvits hos L. och att der ofta förekommit gräl och uppträden. Hon hade hört ett rykte omtala, att en bonde på spel hos Lind skulle förlorat 500 rdr. Lind förnekade detta, men medgaf att en landtbo en gång hos honom blifvit lättad på 40 2 50 rdr. Då målet nu var utageradt, tillkännagaf poliskammaren, att utslag skulle afkunnas nästa Thorsdag. — Ett annat förut härstädes omnämnt spelmål forevar afvenledes i går. Åtskilliga personer med samme Johan Lind i spetsen hade af löjtnant Bohle och poliskommissarien Wittboldt blifvit öfverraskade å ett nykterhetsvärdshus vid Norra Hamngatan medan de voro i färd med att plocka hvarandra på spel. Fyra af dessa personer, hvilka suto i ett inre rum och höllo korten i hand då hr Wittboldt inträdde hos dem, erkände helt beskedligt att de verkligen spelat, dock icke värre än tolf öres kille. Ett annat sällskap, bestående af sex a sju bryggardrängar, hade deremot vid upptäckten sutit i yttre rummet, med kortleken liggande framför dem på bordet; och vare sig att de ännu icke börjat spelet eller att de stodo i begrepp att företaga kortspelets mest tidsödande process, gifningen, allt nog, de begagnade denna lyckliga omständighet för att förneka sig ba spelat alls, ehuru de vid upptäckten medgifvit att de spelat om smörgåsar, Mannen till värdinnan på stället, bryggardrängen J. F. Larsson, svor också på att han ej sett dem hvarken spela eller ha kort, onktadt han stod midt på golfvet dä hrr Bohle och Wittboldt inträdde. Han hade då just kommit från köket, sade han. Målet appsköts, för inkalla-asef ett nu frånvarande vittne, på åtta dagar. — Till poliskammaren hade till igår qvinspersonerna Inga och Sofi Olsson blifvit kallade, emedan de innehaft en schal, som handlanden i Haga A. M. Lundgrens hustru igenkänt såsom från henne willgripen, äfvensom ett linne, tillgripet från mamsell Marie Sandegren. Handlanden Lundgren uppgaf att Sofi Olsson tjenat hos honom från Januari till Mars månad innevarande år. En afton hade hon, som ej var stadd i tjensten aflägsnat sig medan familjen var inne och åt, och på samma gång försvann ur husat den ofvannämnde schalen, ett par kängor och ett par gummigaloscher. Misstanken för tillgreppet föll naturligtvis på Sofi Olsson, som sedermera ej lät sig afhöras. Förut hade likväl på Lundgrens vind bortkommit följande der till torkning efter tvätt upphängda klädespersedlar, neml. 9 skjortor, en bordduk, 2 lintyg, I lakan, 2 dukar, en kjol och ett eller några par lintyg samt dessutom ofvannämnda från mamsell Sandegren tillgripna linne. Sofi Olsson, äfvensom systern voro emellertid försvunna, så att oaktadt anmälan i poliskammaren kunde man ej få reda på dem. Nyligen återfunnos de likväl, och vid hos dem anställd visitation anträffades en schal, hvilken fru Lundgren igenkände som sin ehuruväl den nu blifvit drunfärgad; vidare en tröja, hvilken fru Lundgren tyckte vara förfärdigad af den från henne stulna duken och slutligen ett linne, hvilket mll. Sandegren igenkände som sitt.