Göteborgsposten – 17 september 1864, sida 2

slå dem förderfvade. För vittnens hörande uppsköts målet till nästa ting. ll va rj eh an da. Nya pansarplälar. I England talas för närvarande mycket om en ny, särdeles märkvärdig uppfinning. Man hade redan för någon tid sedan uppfunnit ett slags konstgjordt läder, kalladt Panonina, hvilket kan användas till alla möjliga saker, bland annat äfven till skodon. Ämnet förfärdigas i en af Londons förstäder och uppfinnaren är en hr Szerlemy, som redan förut vunnit ett namn genom att uppfinna ett medel. hvilket hindrade den af klimatet förorsakade förvittringen af stenarne i Westminsterpalatset. Londonerklimatet verkar nemligen öfver hufvud taget förderfligt på all slags byggnadssten, men uppfinnaren använde häremot ett slags vattenglas, hvars sammansättning dock ännu är en hemlighet. Hr Szerlemy har nu utvidgat sin uppfinning till att fabricera konstgjord sten, som är mycket vacker oeh varaktig, kan gjutas i alla möjliga former och mottaga den skönaste polityr. Olyckligtvis har uppfinningen ännu ej blifvit särdeles använd i praktiken emedan priset på stenen är mycket hög. Nu fabricerar emellertid hr Szerlemy af samma ämne, blott med något förändrade blandningsförhållanden, nyss omnämnda artificiella läder, hvilket helt visst skall göra epok blo:t det håller hvad som om detsamma lofvas. Hr Szerlemy har nemligen intet mindre i sinnet än att såsom pansar bekläda fartyg med detta Ämne äfvensom att göra kanoner deraf. Det skall snart visa sig huru mycket af denna uppfinning är humbug och huru mycket som är sannt, men emellertid berättas nu på förhand de vidunderligaste saker derom. Hr Szerlemy doppar det ena arket papper efter det andra ned i sin mysteriösa blandning och klistrar derefter med tillhjelp af detta samma blandningsämne det ena arket papper på det andra tills det hela uppnått den erforderliga tjockleken. Lösningen förbinder papperet till en massa, som i beröring med luften hastigt blir mycket hård. Man skall redan ha anställt jemförande försök och profvat dess motståndskraft mot gevärskulor, och resultaterna skola ha visat sig mycket gynnsamma för det nyuppfunna lädret eller pappet. Den motståndskraft som ligger i en pappersmassa af en tums tjoklek är lika stor med den af två tum tjockt godt ekträ, men dessutom har papperet ännu ett företräde. Den genomborrande kulan bildar nemligen blott ett rundt hål, som lätt kan fyllas, hvaremot ekträet spillras i en större omkrets. Dessutom skall papperet, då det behandlas efter principen för komprimerad bomull, kanna förvandlas till ett utomordentligt starkt pansar och erbjuder dessutom den fördel framför trä och jern, att det hvarken ruttnar eller rostar, liksom det icke heller behöfver öfverdragas med koppar. Papperet är fullkomligt oförbränneligt och vattentätt, och de små vattendjur, som äro så ödeläggande för jern och trä, kunna icke genomtränga detta ämne. Pappmassans specifika vigt är något mindre än ekträets, så att man kan gilva papperspansaret en något större tjocklek. Kostnaderna äro ej mycket större än för den vid pansarfartyg nödiga träbeklädnad. För att ej göra tidningsskrifvarne rädda för att användandet af detta ämne otillbörligt skulle fördyra papperet, skall hr Szerlemy samtidigt ha upptäckt en växt, som i öfverflödig mängd skall finnas i södra Tyskland och af hvilken han tror sig kunna fabricera ett slags billigt simpelt papper, som skall vara fullt passande för användande till det nya pappet. Provisoriskt håller hr Szerlemy på att förfärdiga lätta bergskanoner genom att rulla i lösningen neddoppade pappersark om en cylinder tills de få den erforderliga tjockleken. Såsom det uppgifves skall denna nya metod förträffligt svara mot sitt ändamål, då man tager i betraktande de försök som äro anställda med dessa kanoner, hvilka i jemförelse med jernkanoner skola ha visat sig särdeles brukbara. Användningen af det nya ämnet kan i öfrigt få en oberäknelig utsträckning. Det uppgifves att för närvarande uppföres i London ett hus af detsamma, för att praktiskt bevisa, det detta slags materiel med fördel låter använda sig till utvandrarhus, provisoriska kyrkor och till barackläger. Under alla omständigheter ligger det något originelt i iden; den fortjenar ett lyckligt resultat, och skall i så fall medföra mycken nytta. Ett modernt underverk. En egendomlig brottmålsransakning har nyligen egt rum i Madrid. En soldat blef häktad och inställd för polisdomstolen på grund deraf att han stulit en guldpokal af stort värde, hvilken blifvit ställd såsom offer på ett af de många altaren som i denna stad helgats åt jungfru Maria. Soldaten förklarade genast att då han och hans familj befunno sig i stor nöd hade han knäfallit för den heliga modrons hild och bönfallit om hjelp, och medan han så var försänkt i bön och betraktelse af de juveler, som till ett värde af flera millioner betäckte den heliga brokadkjolen, lutade sig himladrottningen med ett förtjusande leende ned och räckte honom pokalen i ren present. Denna förklaring emottogs af domstolen med djup tystnad, och målet öfverlemnades till en andlig domstol, hvilken genast insåg att huru förargligt erkännandet af ett underverk också i detta fall vore, så skulle det likväl vara högst opolitiskt att sätta dess möjlighet i tvifvelsmäl. De återlemnade derföre pokalen till soldaten, likväl på samma gång högtidligt varnande honom för dylika favörer i framtiden af den heliga jungfrun och sökande göra det tydligt för honom att jungfrun fordrade hans strängaste tystlåtenhet som bevis på hans tacksamhet. Ett nytt slags Robinson. Vid Niagarafallet har nyligen en högst märkvärdig händelse tilldragit sig. En rival till M. Blondin med namnet Farini, skulle d. 15 Aug. på jernstyltor gå öfver en öfver Niagarafallet spänd lina. Vid en repetition af denna bedrift hyilken han d. 8 Aug. företog lossnade en af styltorna från foten och han föll i strömmen, ehuru lyckligtvis just ofvanför en liten ö, kallad Robinsons öd och belägen 200 fot ofvanför sjelfva fallet. Strömmen förde honom till denna lilla ö, och ehuru skadad af fallet lyckades han krypa i land derstädes. Då sista underrättelsen afgick från Niagara hade han befunnit sig på ön i fyrtio timmar, utan säker förhoppning att någonsin komma derifrån, ehuru icke utan föda, hvilken på ett eller annat sätt blifvit praktiserad till honom från den ytterligare 300 fot längre upp från fallet belägna s. k. Get-ön. Askädarne på hängbryggan ofvanför fallet sågo honom sitta barhufvad och frotterande sitt skadade ben, men voro i anseende till den förfärligt häftiga strömmen ur stånd att gifva honom något medel att komma derifrån. Då emellertid föda kan transporteras till honom, och således äfven ett rep, bör man väl kunna antaga, att mannen skall kunna befrias, ehuru den egentliga faran utan tvifvel ligger deri, att den häftiga strommen, hvilkon ilar åstad med oerhörd snabbhet innan den gör det stora språnget, skall fylla hvarje