Göteborgsposten – 16 september 1864, sida 1

Dessa ord häntydde på den outredda frågan om dödsfallet vid Palace Street. Mr Medler hade icke lyckats bättre än sin föroträdare i sina försök att reda den, och han hade ej mera lust att befatta sig med något, som han ansåg outgrundligt. Sommarvärmen var stark, och den tjocke inspectorn tog af sig hatten, för att torka pannan, då han nalkades mr Carlton. — Vi önska, att ni är god och undersöker en stackars qvinna, som blifvit galen, så att ni kan gifva det nödiga intyget, och mr John Grey vill! underteckna det jemte er, började inspektern litet osammanhängande i brådskan och hettan. Vi kunna ej föra henne dit hon skall, förrän vi få det. Det är smedens hustru nere vid vägen till Stora Wennock. — Det skall ske, svarade läkaren. Hur kommer det sig, att hon blifvit galen? — Jag hör, att det är ett gammalt ondt. Mr Grey säger, att man för några år sen måste sätta henne på dårhuset. Säkert är, att hon nu är mycket våldsam. Ni kommer då och ser henne i qväll; vi skola laga att hon blir bortförd i morgon bittida. Jag bad en af mina karlar gå till er innan jag gick från statiouen, men det gör detsamma, när jag sjelf nu råkat er. Hvad det är ett herrligt väder ! — Ja, det är det visst. Vi få en präktig höskörd. — Mr Carlton, vet ni, det är omöjligt för oss att få reda på den der affären, sade inspectorn, stannande sedan han börjat aflägsna sig.