Göteborgsposten – 16 september 1864, sida 1

i det stora. Sydstaterna hvarken skola eller vilja under något vilkor ingå på att åter inträda i unionen. Nordstaterna kunna ej tilllåta att kriget slutar, utan att slafveriet blifvit upphäfdt. Stora patrioter i Södern ha högt förklarat slafveriet vara en krätta för denna, och långt ifrån en fördel eller vinst. Sydstatspresidenten Jefferson Davis har tillochmed nyligen sagt till en icke-officiel fredsunderhandlare från Norden: J hafven redan frigifvit 2 millioner af våra slafvar, och om j viljen sörja för dem, mån J äfven emancipera de öfriga. Men vi vilja vara fria. I mån förstöra hvarje plantage, sticka hvarje stad i brand, vi vilja förbli våra egna herrar.Nåväl, om vi ej äro alldeles illa underrättade, torde ett förslag i stort snart kunna väntas, sedan en vapenhvila hunnit beramas, neml. att Sydstaterna skola inom sina landamären upphäfva slafveriet, mot det att Nordstaterna medgifva dem deras oafhängighet och frihet. Det är intet tvifvel om, att Södern skall omfatta, efter några detaljbestämningars uppgörande, för sin del förslaget. I Noruen är, såsom nämndt, stämningen ännu icke mogen. Men tröttheten vid kriget och det i det hela ändock glänsande resultatet, att slatveriet upphätts på Amerikas fria jord, skola dock bearbeta denna opinion i angitven riktning, isynnerhet som det ju alldeles icke är otänkbart, att i en framtid de båda statsförbunden skola åter närma sig hvarandra för skyddandet at gemensamma intressen. Detta är så mycket mindre osannolikt som med slafveriets upphäfvande en vigtig anledning till schism emellan de båda statsgrupperna undanröjts. Vi ha här endast velat låta läsaren kasta en blick in i händelserna på andra sidan Atlanten. Om slasveriet kan på fredlig väg häfvas, skulle icke denna väg då vara att föredraga framför kriget? Det finnes väl få, som icke skola svara: jo!