Göteborgsposten – 15 september 1864, sida 2

2) 101.: 1 01d09 11111405 Å11116 I 110161 Phoenixs stora sal en massa medborgare, som till en fest inbjudit de deputerade. Prof. H. N. Clausen presiderade vid bordet och föreslog skålen för hedersgästerna, hvilka i trots af de preussiska bajonetterna och de tyska spionerna kommit, för att afgitva nytt vittnesbörd om det band, som sammanknyter det danska Slesvig med Danmark. En af de deputerade tackade för denna skål, försäkrade om slesvigarnes sega ihållighet och bad danskarne i konungariket, att icke släppa sina trofasta bröder. Madvig och Orla Lehmann höllo varma och inspirerade föredrag. Det är naturligt, att tyskarne i Slesvig med onda ögon sett denna deputation. Från Haderslev berättas, att de slesvigska gensdarmerna lyckats uppsnappa flera exemplar af adresser, hvilka voro bestämda att sändas till Köpenhamn. Det påstås, att de utgått från ett sällskap i Haderslev, kallat Harmonien. En slesvigsk tidn. omnämner ett annat danskt sinnadt sällskap, som kallar sig olger Danske. Af detta ha 10 danskt sinnade skollärare tängslats och skola underställas rättslig ransakning. Detta är ju en ganska slående illustration till den danska befolkninningens lika berättigande, hvarom den preussiska ofsiciösa pressen innehållit så många vackra löften. Från Vesterhafsöarne klagas i de tyska tidningarne öfver, att innevånarne på flera ställen ej vilja försona sig med sitt öde som undersåter i ett eventuelt Slesvigholstein. Presterna bedja alltjemt för Christian IX och man hoppas ännu, att en engelsk eller fransk flotta skall komma Danmark till hjelp. Äfven från de sydliga delarne at Slesvig komma underrättelser, hvilka antyda, att äfven der börjar visa sig stor lust att komma ifrån hela det revolutionära virrvarret. Inom Frankrike äro sympatierna för Danmark i stigande. Det har gått som kejsar Napoleon förutsade 1 sitt svar på den augustenborgske pretendentens bref. Om Danmark dukar under i kampen mot öfvermäktiga fiender, skret kejsaren, skall franska folkets gamla sympati tör danskarne åter vakna med förökad kraft; ett yttrande som, i förbigående sagdt, afgifver ett nytt vittnesbörd på, huru väl Napoleon III känner det folk, som lagt sitt öde i hans hand; ty då de citerade orden nedskrefvos, fanns intet eller åtminstone mycket ringa intresse för Danmark i Frankrike. Det r den rån styrkans seger öfver rätten, som väckt fransmännens harm mot förtryckarne och deltagande för de förtryckta, hvilket deltagande ingalunda skall minskas, då underrättelse ingår om de preussiska förföljelserna mot den del af Slesvigs befolkning. som djerfves högt uttala sin kärlek och tillgitvenhet för gamla Danmark. Vi omnämnde i går i utlandsafdelningen ett i parisertidn. Åla France intaget upprop till Frankrike till förmån för Danmark. Detsamma lyder i sin helhet sålunda: Hr redaktör! Ni har i ert gårdagsnummer meddelat, att Osterrike och Preussen efter att ha beröfvat Danmark 25 af dess territorium och sedan de lagt 200,000 slesvigare, som äro danskar till börd och tänkesätt, under Tysklands ok, nu vilja under förevänning al en finansiel uppgörelse pålägga Danmark andra vilkor, hvilka gå till den grad utom alla gränser, att dess fullkomliga tillintetgörande skall bli den nödvändiga följden deraf. Och likväl uttalade de neutrala makterna vid konferensens slut enstämmigt den önskan, att Danmarks oafhängighet skulle, hvilken utgång kampen än fick, alltjemt vara inskrifven i den europeiska folkrättens codex. Om de tyska kabinettens fordringar erhölle giltighet, skulle Danmark, för att tillfredsställa dem, nödsakas upplösa sin arme och sälja sin flotta, för att finna de millioner, som man vill utpressa af en nation, hvilken nedbragts till 1,100,000 invånare. Danmark är säkerligen redan förut tillräckligt straffadt för det fel, som dess regering begick, då hon förkastade franske kejsarens väl öfverlagda förslag, hvarigenom man enligt all sannolikhet skulle ha lyckats bevara Flensborgslinien åt Danmark. Detta rike är ej längre i stånd att göra motstånd mot fiender, hvilka äro 20 gånger så starka; det nödgas i Jutland underhålla fientliga trupper, det ser sina hjelpkällor dagligen minskas, och det skall derföre tvingas att underteckna sin egen underIgång, att med egna händer utstryka sig sjelf ur nationernas antal. Denna oförtjenta förstöring af en gammal monarki, som har en lång och berömlig forntid, är en syn, som väcker rörelse hos tillochmed de likgiltigaste. Den vida öfvervägande majoriteten af franska folket har ständigt tillkännagifvit det lifligaste deltagande för det lilla skandinaviska folk, som stridt med så mycket hjeltemod för hem och härd. Är då icke ögonblicket inne för detta storsinnade Frankrike, som alltid är redo att höja sin stämma för de svaga och undertryckta, att ådagalägga sitt deltagande genom ett af de offentliga steg, som utöfva ett så berättigadt inflytande på stämningen? Danskarne, som tömt olyckans kalk till botten, skulle häraf se, att om än omständigheter af öfvervägande vigt hindrat regeringarne från att lemna dem hjelp, sänder dem likväl det folk, som håller civilisationens fackla i sin hand, åtminstone några hjertliga ord, hvilka skola vara en protest mot det missbruk af makten, för hvilket Danmark blifvit offer. Och skulle ej denna demonstration väcka eftertanke hos dem, som hoppas att de kunna utföra sitt verk, derföre att ingen har sin uppmärksamhet riktad på dem! Gårdagens Post. I danska Dagbladet för i Tisdags läses: I går f. m. kl. 1,11 mottog H. M:t konungen på Christiansborgs slott en deputation af nordslesvigare, hv ilka till honom öfverlem