Göteborgsposten – 15 september 1864, sida 1

— — — måtte ha utsigt till att den andre skulle framkomma till New-York före Victoria?. Både ångarne ankommo emellertid i god tid före segelfartyget, och den at både gamla och nya verlden med så stor spänning motsedda till. dragelsen, mördarens gripande för att stå til ansvar för sitt brott, inträffade slutligen. Hela denna brottmålshistoria låter såsom en dyster men storartad saga. Först mordet med dess rysning väckande detaljer; derefter polisens långa fåfänga spaningar utan den rin gaste ledtråd i en stad med nära tre millioner innevånare; sedan första upptäckten, be roende på den obetydliga omständigheten att Miller till ett barn skänkt ett etui, i hvilket han förvarat en urkedja, som han hos en juvelerare, mr Death, bytt sig till mot den mördades kedja. Nu följde det ena beviset efter det andra på Millers brottslighet, men — mördaren var försvunnen. Twende sig säker på det till New-York seglande fartyget, hade han emellertid, då han lemnade England, skritvit ett bref till någon bekant om sin resa, hvars mål sålunda förråddes. Begagnande sig af våra tiders storartade ressurser sänder nu rättvisan öfver till nya verlden några af sina verktyg, på det att mördaren, efter att ha passerat ett verldshaf, i en annan hemister måste mötas af vedergällningen, denna gång ej såsom Horatii straffande gudomlighet vandrande claudo pede — på haltande tot — utan flygande på ängans vingar. Men det fanns likväl mänga möjligheter att Måller ändock skulle kunna undkomma, och det var dessa möjligheter som mest framkallade den spänning, med hvilken man motsåg underrättelsen om hans gripande. Denna underrättelse har, som bekant, nyligen kommit. Vi låna den utförliga skildring som Times korrespondent lemnar om tilldragelsen. Alla möjliga åtgärder hade i Newyork blifvit vidtagna för att försäkra sig om hastig underrättelse angående skeppet Victorias ankomst och förekomma det hvarje underrättelse om sakernas ställning nådde detsamma, innan polisen gått ombord. För detta ändamål blef Sandy Hook-telegrafbolaget instrueradt att, då skeppet kom i farvattnet utanför Sandy Hook, omedelbarligen sända underrättelse derom till polishögqvarteret och till Karantänsplatsen på staten Island, hvarest de engelska polistjenstemännen, officer Tiemnann och sergeant Clarke jemte droskkusken Matthews (densamme som gaf anledning till första upptäckten) väntade för att gå ombord med karantänstjenstemannen, hvilken är den förste person som har rätt att kommunicera sig med främmande skepp vid deras ankomst hit. Ätven med sekreteraren vid lotskontoret satte man sig i beröring, och genom honom blef ett cirkulär utfärdadt ill alla lotsar i hamnen, anmodande dem att hålla skarp utkik efter Victoria, erbjudande en belöning af 5 Å för den som först gick ombord och föreskrifvande, att icke några tidningar som innehöllo berättelser om affären finse bland passagerarne utdelas. Man skulle sott obemärkt underrätta befälhafvaren på keppet, kapten Champion, om förhållandet med Miller, öfverlemnande åt kaptenen att slå hoiom i jern eller icke, men att i alla händeler hålla skarp utkik på honom så att han cke undkomme. Man fruktade dock mycket tt denna plan skulle gå om intet, emedan en mderrättelse ankom om att kaparen Talahasee bränt skeppet Adriatic, gående på samma inie och hvilket lemnat London en vecka efer Victoria; men dettas egares uppgift att nan ej väntade det skeppet skulle göra resan å mindre än 40 eller kanske äfven på 60 agar, och Villatrancas derefter inträffade yckliga ankomst lugnade något polisens farågor att Victoria möjligen mött Adriatics öde —— ——T —r — RER RR —