Lordens döttrar.) Af sörf. till Slottet East Lynnoå. XXIV. Do saknade ärmarna. Mr Carlton stod framför den prydliga kaminen i sitt vackra förmak. Han hade kommit hem efter att ha aflagt eftermiddagens sjukbesök och sprungit uppför trappan i förmodan att finna sin hustru. Hon var dock ej tillstädes, och han ringde. Klockans ljud ditförde Sarah, en tärna, som såg litet näsvis ut och hade på nacken en mycket vacker mössa. — Är frun hemma? — Nej, sir. Hon har varit ute för att göra visiter sedan klockan tre. — Gick hon? — Nej, sir. Vagnen beställdes hit från Greens. Då inga vidare frågor gjordes, aflägsnade flickan sig, och mr Carlton gick till fönstret och såg ut, förmodligen efter sin hustru; hans händer voro stuckna i fickorna och han hvisslade lågt. Hvisslingen var ett säkert tecken till att han var försjunken i tankar. Kanske genomfors han Forts. fr. N:o 218.