Göteborgsposten – 12 september 1864, sida 2

det, utan att vilja inverka på fredsunderhandlingarne mellan Danmark och Tyskland, dock anser sig ännu en gång böra fästa uppmärksamheten derpå, att Slesvigska frågan skulle bli vida lättare och enklare, om man kunde finna en form, under hvilken det skulle genom folkomröstning afgöras hvilken furste man i Slesvig önskade, ett afgörande som de olika pretendenterna då måste underkasta sig. Sverige skall hafva uttalat sig, om ej direkte i samma anda, dock under önskan, att de tyska stormakterna måtte fästa atseende vid den danska betolkningens i Slesvig egen önskan. Rysslands hållning känna vi. Det arbetar för personalunionen, och önskar således, att de segrande makterna skola till konung Christian afträda hertigdömena, mot vilkor att de bli i union med hvarandra och komma att lyda under Tyska Förbundets värjo. På grund af detta vestmakternas framträdande, som inträfsäde samtidigt med det nu ajournerade riksrådets uttalade önskningar i samma tonart, instruerade danska regeringen sina fullmäktige å fredskonferensen, att begära omröstning i Nordslesvig. Denna begäran har nu tillbakavisats. Deremot vilja stormakterna, af undseende för utlandets råd, fästa afseende vid nordslesvigska befolkningens önskan om bevarandet af dess nationalitet, ehuru icke på grundvalen af en omröstning. En till detta ändamål specielt samiransatt kommission af fackmän skall på sjeltva stället skaffa upplysningar om förhållande. : Det är således säkert, att territorialfrågan ännu icke år alldeles afgjord. Man kan nemligen motse en ny reglering af språkgränsen, hvad angår ordnandet af kyrkooch skolväsendet (gränsregleringen mellan Jutland och Slesvig är redan slutad och saknar blott en sista sanktion). Det förtjenar dock anmärkas, att just nu, medan förhandlingarne som bäst pågå, den slesviga bestyrelsen gör allt, för att borttaga hvarje stöd och garanti för danska nationalitetens bevarande i Nordslesvig och för att upprätta en fait accompli, som ställer hela landet under ett obetingadt nationalt tyskt herravälde. En ej ovigtig faktor är emellertid stämningen inom sjeltva Nordslesvig, hvilken hvarken kan eller bör lemnas ur sigte, ithy att den väl dock blir till sist den afgörande, om än diplomatien och listen för någon tid kunna flyta ofvanpä. Det berättas nu som fullt säkert, att i Nordslesvig någon tid underskrifter samlats på adresser, hvilka uttala nordslesvigarnes önskan om att få förblifva under Danmark. Saken har bedrifvits med största hemlighetsfullhet, för att icke misstankar måtte vakna hos de nu öfver hela Nordslesvig talrikt utbredda nya slesvigholsteinska gensdarmerna. De deputationer, som skola till Köpenhamn öfverföra de nämnda adresserna, ha nu afrest från Slesvig, och ett par ha redan anländt till danska hufvudstaden. Deputationerna bestå af några af Nordslesvigs anseddaste män. Till den tyska civilbestyrelsen i Slesvig har inlemnats följande adress, som funnit enstämmig anslutning i Nordslesvig och på Als: Till den höga civilbestyrelsen för hertigdömet Slesvig! Underrättelsen om de genom fredspreliminärerna vidtagna bestämmelser i afseende på Slesvig har på det smärtsammaste träffat alla slesvigare; vi se derigenom vår nationalitet på det allvarsammaste hotad och måste befara dess fullständiga tillintetgörande, bvarpå vi redan tro oss se bevis i de många danska embetsmäns afsättning och aflägsnande, hvilkas enda förbrytelsr i de flesta fall tyckes bestå uti ett lojalt och troget fasthållande vid deras ed och förpligtelser till danska regeringen. Den nordslesvigska befolkningen är och har alltid varit dansk i sin innersta rot och städse lifvats af varm tillgifvenhet för danska konungahuset och fäderneslandet; den tilltänkta afsöndringen från Danmark träffar oss derföre också så mycket smärtsammare. I likhet med hvad många af våra anseddaste män uttalat i ett underdånigt andragande till den höga civilbestyrelsen, tillåta äfven vi oss att här uttala som vår innerligaste önskan, — och vi kunna intyga för all verlden, att detta är den allmänna önskan i Nordslesvig, — att vi må kunna fortfarande lefva i förbindelse med Danmark, ja, vi gå heldre in på en delning af Slesvig efter nationaliteten, än vi önska följa Holstein till Tyskland och derigenom bilda ett Slesvigholstein. Detta hafva vi i denna ödesdigra tid kännt oss förpligtigade att uttala inför de höga hrr civilkommisIsarier under bön om, att de måtte gunstigast bringa detta uttalande till deras allerhögsta regeringars kunskap. Då de k. k. österrikiska och k. preussiska regeringarne förklarat, att de endast börjat och fört skriget, för att förskaffa den tyska nationaliteten sin rätt, så bedja vi och hoppas, att de vid fredsslutet icke skola handhafva denna rätt så, att de tillintetgöra mer än 200,000 danska slesvigares nationalitet, i det de beröfva dem förbindelsen med Danmark, — en förbindelse, genom hvilken dessa under århundraden känt sig lyckliga.