Göteborgsposten – 12 september 1864, sida 2

sådan handling blott dåraktig. Hvar har du lärt moral och seder, lady Jane? Jane svarado icke. — Hvad för en karl är den der Carlton? Ett odjur? — Han är det icke till utseendet, svarade Jane, och hon skulle smålett, om ämnet varit mindre sorgligt. Jag tyckte icke om honom; äfven om ej denna olyckliga sak existerat, skulle jag tyckt illa om bonom. De kommo tillbaka i går qväll, och vigdes ånyo här i morse, har jag hört, tillade hon sänkande rösten, Jag fruktar — jag fruktar verkligen, att Laura kommer att ångra sig. Det hoppas jag, att hon gör, sade grefvinnan i den ton, som lord Oakburn skulle begagnat. Jag såg unga mylady helt nyss. — Såg ni henne, tant? — Det gjorde jag, sade lady Oakburn nickande, och hon såg mig. Hon satt i fönstret i ett hus, som jag for förbi; det var förmodligen mr Carltons. Märk hvad jag säger, Jane! hon kommer att ångra sig en gång. Enleveringspartierna slå icke väl ut. Hvar är Clarice? Denna fråga framställde slika abrupt som den om Laura. Jane såg upp, och en rodnad, vittnande om sinnesrörelse, göts ötver hennes kinder. (Forts.)