Göteborgsposten – 10 september 1864, sida 1

nn — — — Veckokrönika. En behaglig årstid, målning i vattenfärg. — Eldsvådan vid Barlastkajen. — Något om resenärer i allmänhet och vissa isynnerhet. — Ett hyggligt sällskap. — En bedröflig återstod. — Nya vattningsställen vid Skeppsbron. — D:o d:o vid Franska tomten. — En ceremoni i tysthet. — Ett och annat om Lorensberg och hvad dertill hörer. — Rosenborgs Hotell, både för lista, 2:dra och 3:dje resan. — Stor brist på husrum, men god tillgång på föda. — En tjufaktig hund, berättelse. Hvar årstid har sina behag, är ett tema, som i mångfaldiga variationer blifvit behandladt af poeter, romanförfattare och älskare at naturen i hvarje af dess skiftande former, men det oaktadt fördrista vi oss att på rena allvaret framställa ett litet tvifvelsmål om huruvida den lifligaste maskulina eller feminina fantasi skulle kunna förmå att uppleta ätven den obetydligaste anstrykning af poetiskt välbehag i de klimatiska förhållanden, uti hvilka vi för närvarande äro nödsakade att framlefva våra dagar och nätter. Ett tätt och envist duggregn, som fint, men genomträngande injagar en obehaglig kyla i hela din lekamen, så fort du vågar att sticka ditt luktorgan utom din förstuguqvist, en grådaskig dimma ötver både naturens och menniskornas anleten, förrädiska stormilar kilande in i hvarje springa, genom hvarje fönster som man glömt att ordentligt haka igen, små gemena luftströmmar, enkom skapade för att väcka till lit reumatiska åkommor af alla slag, regnrockar, paraplyer och guttapercha-galoscher eller också genomsura skodon och klädespersedlar, fukt och otrefnad både ute och inne, se deri korthet hufvuddragen af den förflutna veckans fysionomi. Eller också, du har kastat en blick ut genom fönstren till ditt veerelse, solen skiner ganska fryntligt och klart, gatan som nyss var våt, är i det närmaste upptorkad och det hela ser rätt trefligt och utbjudande ut. Du griper din hatt, glömmer i glädjen både galoscher och öfverplagg och beger dig ut i verldshvimlet, men — knappt har du hunnit ett stycke på väg, förrän du öfverraskas af en liten den mest uppfriskande och