Göteborgsposten – 9 september 1864, sida 2

rike. När det föll lady Oakburn in att göra en sak för någon, gjorde hon den väl och frikostigt, och den lilla nära Neuilly belägna protestantiska skolan, som hon bestämt för dem, var förträfflig i alla hänseenden. De unga fickorna bemöttes, undervisades och vårdades väl, och Laura och Clarice blefvo der tre år, så att Laura var nitton och Clarice allerton år, när de kommo hem. De återvinde till ett mindre komfortabelt hem än det, ssom de hatt i Frankrike; ty penningförlägenheten i kapten Chesneys hus — som då, såsom läsaren kanske erinrar sig, var beläget nära Plymouth — hade stigit til sin höjd. Ständigt kräfdes betalning af små skulder och detta jemte hushallets tarflighet och den nästan totala bristen å sumgänge och nöjen, hvarpå ungdomen sätter sådunt värde, Jöns deras tålamod på prof och förbittrade deras lynne. Jane uthärdade allt tåligt för sin fars skull, och Lucy var för mycket barn att miirka det. Men för Laura och Clalrice var det påkostande. 1 larice var den, som först bröt oket. Under två å uthärdade hon det så tåligt som möjligt — och hon hade sju ingen annan råd — men kort efter hon fyllt tjugo år I förklarade hon plötsligt, att det var hennes afsigt att bl guvernant. Om hon sagt, att hon ämnade stryka omkring landet med en karavan och dansa på marknader, skulle de ej väckt mera harm hos hennes anhöriga. ) Och icke blott hos en af dem utan hos dem alla Kanten Chesney nedlåt sig cj att räsonnera med henne utan han stormade mot henne. Jane räsonerade med henne -Laura gjorde narr af henne, men Clarice framhärdade i si