Göteborgsposten – 9 september 1864, sida 2

ing af ganska goda exckutiva krafter, hvilka me antal och flersidighet öfverträffa hvad den på ge nånga år kunnat uppvisa. Svårast är att besp ätta det heroiska tenorsacket, förmodligen! ga medan detta i sig sjelst egentligen är ett i sting, som småningom blifvit ett ondt, och do slutligen upphöjts till rangen af ett nödvänpå ligt ondt. mellertid befinner sig, som sagt, de den lyriska personalen i ett välförsedt skick, de hvilket äfven medfört införandet af det berömvärda, men hos oss förut nästan okända bruket att dublera rolerna. Detta medför ock h: betydande fördelar: den skittande färg, den olika nyanserade ton, som följer af den oli a individuela uppfattningen, ger en rol större sl mångsidighet, ett ökadt intresse samt hindrar den stationära typen att inrota sig, oberäknadt le den praktiska fördelen att ej nödgas nedlägga d en opera, om en framställare skulle afgå eller b Urståndsättas att deri uppträda. Sålunda har srman nu t. ex. tre par banditer i Suadella:u tre exemplar at Max, tre af Don Bazil, tvålo 8 af Don Juan, två af Don Ottavio, två af gref: ve Luna, två af Sulpice, två al Agatha, två h at Leonora (i Trubaduren), och, då m:ll Hebbe, I såsom vi hoppas, blitvit vunnen, två at Mar-g garetha och Ålice, äfvensom troligtvis mången s är nyfiken att höra mell Gelhaar i Åegemen-Ak tets dotter, hvari hon uti Göteborg nyligen sl gjort så mycken lycka. Om nu äfven, såsom sd vi hoppas, m:ll Lublin återkommer i höst, såss skall man ock ega två exemplar af Azucena,lr två at Martha (i Faust) o. s. v. På dettall sätt skall man förena omvexling med säkerheten att kunna uppehålla en opera, förutsattle att de i intet hänseende nyttiga, men väl förll L sunstriden inom tiljornas verld ofta så menliga jemtörelserna mellan de olika framställningssättens värde uteblifva, så vidt en sådan icke är afgjordt underhaltig. Återkommen krigare, Ryttmästaren vid Jemtlands hästjägare, frih. J. Cederström, som någon tid vistats i Nordamerika och deltagit i der pågående krig, har i dessa dagar återkommit till sin hemort i Jemtland. Eldsvada. Natten mellan den 1 och 2 d:s nedbrunno kustvakten Bengt Anderssons i Lynga i Halland boningsoch uthus. Alven lösegendomen förlorades, men kreaturen bergades. Elden utbröt ungefär vid 11-tiden. Husen voro försäkrade i socknens brandstodsbolag. Lösegendomen var ej försäkrad. Det egna vid denna olycka var, att en åbo vid namn Johannes Bäckman kort förut inflyttat hos Bengt Andersson, efter det Bäckmans gård i Lynga (endast ett bösshåll från den nu nedbrunna gärden) för 5 veckor sedan af vådeld nedbrann. All sin då bergade lösegendom hade Bäckman uppflyttat å vinden hos Bengt Andersson, och hvaraf nu intet blef bergadt. Man tror, att någon fiende till denne Bäckman anlagt så väl denna som föregående eldsvåda. Ulden tycktes utbryta å vinden, der någon icke varit med ljus under hela sommaren. Vid samma tid och på samma sätt utbröt äfven den förra eldsvådan. brunknad. Muraren Schöllin, gårdsegare i Örebro, sågs kl. 10 sistl. Lördags afton, något beskänkt, gå framåt den gata, som från kyrkan i nämnde stad leder norrut till ån och temligen brant sluttar ned i ån utanför fabrikör IIgerus gård. Kort derefter hördes en plumsning. Folk skyndade till och fann S., ännu vid lif, ligga framstupa i ån. Till honom uträcktes åror och stänger, men han fatlade icke i dem. Så fort möjligt, lösgjordes en båt, med hvilken man for ut och tog upp mannen, som, oaktadt sältskär och snart äfven fikare tillkommo, var och förblef liflös. Schölin, som var burgen karl och för tillfället bar på sig en summa penningar, men länge varit begifven på rusdrycker, torde knappas lafva afsigtligt gått i ån. Val-strid i Askersund. En brefskrit vare från Askersund i -Nerikes nya Allahan da berättar: Lugnet under estersommarer var på ett betänkligt sätt afbrutits härstäde: af ett litet borgerligt krig, som klutvit de gamla konservativa lägret i två partier oci tat antaga svåra dimensioner. Krigsorsake; har varit en — valfråga. Nå men, utropa ni, det är ju alldeles som i Geneve? Ja full komligt, eller åtminstone i det aldra närmast på samma vis. Ilvarje parti har framhaft si kandidat, för hvilken det med all ifver kän pat. En enda liten skilnad är blott, att i Gt növe kämpade man åt sin kandidat om e statsrådsstol, här åter om föreståndarepulpete i bränvinsbolagets magasin. I Geneve vi