Göteborgsposten – 7 september 1864, sida 3

Bayern redan till principen antagit det preussiska förslaget, och att en kongress på hösten mellan Österrikes, Bayerns och Preussens handelsministrar o. a. skall definitivt ordna denna angelägenhet. Den nye konung Carl af Wirtemberg står fullkomligt under ryskt inflytande och då detta är för Preussen högst gynsamt, tvillar man ej längre om, att äfven Wirtemberg skall ansluta sig till Preussens önskan. Som sagdt, enighet mellan Preussen och Österrike jemte de förnämsta af öfriga förbundstater nalkas fullkomligheten — och Danmark blir det politiska oflret för handelsfrihetens seger. På katolska kongressen i Mecheln har franske biskopen Dupanloup d. 31 aug. hållit ett flera timmar ihållande tal angående folkundervisningen. Hvad innehållet beträffar, handlade det dock endast om den gamla tesen, att undervisningen inom massorna visserligen bör befrämjas, men dock endast och uteslutande kan och bör bibringas af prester. Folkundervisningens förverldsligande är ett brott emot både Gud och menniskor? menade den gode biskopen under salvelsefullt korstecken. Han slutade sitt tal med ett inspireradt beprisande af de ljusutbredande klostren, för hvilkas välgång han uppmanade kongressmedlemmarne, ratt öppna hjertan och penningpungar!. Den senare har kongressen redan öppnat till förmån för ett klerikalt blad, Il Patriota cattolico, hvilket endast under tvinsot drager sig fram i Bologna. Dessutom har detnedsatta utskottet för prestväsendets ordnande återigen diskuterat grundandet af en stor internationel organ för klerikalismen. Förmodligen skall det vara för kongressen en söt lukt, att en medlem af Frankrikes kejserliga hus jemte familj begifvit sig på pilgrimsfart till Palestina, neml. prins Murat och hans familj, bland dem prinsessan Anna Murat. Det säges äfven, att kejsarinnan snart tänker uppfylla ett gifvet löfte om att besöka det hel. landet. Den kejserl. franske prinsen har stigit i graderna från korporal vid grenadiererna till sergeant i 97:de linieregementet. En korresp. från lägret vid Chalons, som varit i tillfälle att på nära håll se kejsar Napoleon III, säger, att han, alla tyska korrespondenter oaktadt, ser ingenting mindre än krasslig ut. Han liknar alldeles icke de flesta porträtterna utaf honom: han är hvarken så korpulent eller bär de öfverdrifvet framställda mustacherna. Då kejsaren talar, ler han oftast, och så allvarsam han under tystnaden än ser ut, har han likväl då något utomordentligt vänligt och tilldragande. — Prins Napoleon, säger en annan korresp., är i sjelfva verket mycket lik den store stamfadren, men är dock betydligt fetare, än denne någonsin varit. — Han vegerlägger äfven pratet om kejsarens folkskygghet och säger, att allmänheten hade öfverallt fritt tillträde, äfven in i sjelfva manövrerna, och då man naturligtvis ansåg platsen närmast kejsaren för den bästa, trängdes man äfven helt obesväradt omkring honom, rökande, pratande, drickande.