Göteborgsposten – 7 september 1864, sida 1

EF —— ibland töga betyder om en skrifvelse kommer fram en dag förr eller senare, men som dock räknar nittionio bref för ett enda, som kommer på utlandets räkning, och hvilken derföre bör och måste framför allt ses till godo, den kan ha rätt att så ett ord med vid afgörandet af denna fråga. Lemnande åsido det mindre angenäma för en resande att en vinter eller hostqväll så sent som kl. 10 anlända till en så pass betydlig stad som Göteborg, torde vi nu få framhålla ett annat kardinalfel som vidläder förslaget att taga Jönköping till nattstation. Man finner nemligen af vår expos( af planen, att hela den del af mellersta Sverige, från hvilken snälltågen eljest kunde gå till sydliga Sverige på dagen samt vice versa — och denna del, Göteborg inbegripet, torde jemte Skåne och Småland vara af någon vigt — skulle genom valet af Jönköping till nattqvarter komma att tå icke blott sin utländska post, utan äfven sin post på södra Sverige tio timmar försenad. Man kan lätt tänka sig alla de olägenheter som häraf skulle uppstå såväl för vestkusten som äfven för det inre at Westergötland, hvilket med sin odling och sina rika ressurser just genom södra stambanan snart måste komma i en högst betydlig samfärdsel med Småland och Skåne. Det vore i sanning att försumma väl vigtiga intressen för dessa landsändar, ifall man ej gjorde allt för att vinna en lämpligare lösning af problemet. Hvad som här blifvit sagt om olägenheten för korrespondensen mellan en del af Nerike och Westergötland å ena sidan samt de sydliga provinserna å den andra, gäller äfven för resande emellan besagde olika delar af landet. Det kan ingalunda vara tillfredsställande för den som t. ex. från Sköfde vill begifva sig t. ex. till Malmö att för denna resa använda tio timmar längre tid än han eljest skulle behöft; och vi frukta, att om man sökte lugna dem, som förtretas öfver ett dylikt onödigt dröjsmål, med det förhållandet, att danskarne ej vilja ändra sina bantåg, och att vi derföre måste ställa våra så orimligt, så skulle nio bland tio svara, att de hvarken ha med danska eller andra utländska bantåg att göra, och att det vore bättre om en resande eller ett bref från utlandet finge vänta i 20 timmar än att hundrade inom landet onödigtvis få vänta i 10. Resultatet torde dessutom slutligen bli, att en mängd till utlandet resande personer, som skulle i någon mån kunna förstärka trafikfloden på våra jernbanor, hvilken äfven under de mest gynnande omständigheter länge torde förbli väl svag för att underhålla rörelsen på desamma, skola söka ångbåtarne på vestra kusten hvilka i så fall vida hastigare och på ett angenämare sätt skulle föra till målet. Dessa äro de olägenheter som i synnerhet vidlåda den ifrågavarande planen. För att afhjelpa dem ertordras egentligen blott en sak — att förlägga nattqvarteret för bantägen längre norr ut, t. ex. till Hallsberg eller Örebro, och lämpa tågens afgångstider derefter. Ett förslag till tågens gång, under förutsättning af att Hallsberg tages till nattstation, framställes hör nedan. Den är för öfrigt grundad på antagandet att direkt postgång skall kunna åstadkommas emellan Malmö och Lubeck. Emellan Stockholm och Göteborg borde direkta snälltåg afgå på samma tider som förut, d. v. s. kl. 6 f. m. Dessutom skulle från Stockholm kl. 5 e. m. afgå det för södra Sverige och utlandet bestämda bantåget, ankommande till Hallsberg eller Örebro kl. 10 e. m. Efter att der ha dröjt öfver natten skulle tåget kl. 6 f. m. afgå, anlända till Falköping kl. 9 f. m., der det trån Göteborg anländande snälltåget vid samma tid bör inträffa, — —