Göteborgsposten – 7 september 1864, sida 1

AAAAA — ogynnsamma sidor samt framkasta ett motförslag som synes oss vara tritt från desamma. Då vägen från Stockholm till Malmö ej kan på dagen tillryggaläggas och natttåg till följe af förhållandena här i landet tillsvidare kunna anses som en omöjlighet, finnes naturligtvis intet annat val än att bestämma en station der tåget stannar öfver natten. Då man derjemte ansett sig tvungen rätta sig etter danska bantågens afgång från Köpenhamn till Korsör, har man funnit Jönköping vara lämpligast till en sådan station. Men enär Jönköping, såsom vi längre ned skola söka visa, är en i alla andra afseenden högst olämplig punkt såsom nattstation betraktad, reducerar frågan sig ytterst derhän om det kan anses för alldeles gifvet att man måste låta den utländska posten gå öfver Danmark. Det torde ju ingen omöjlighet vara, att inrätta regulier ångbåtsförbindelse mellan Malmö och Lubeck. Vi ha sett att en sådan i år gått rätt bra. Vintertiden möter visserligen en sådan förbindelse stora naturhinder; men dessa torde icke vara större än de varit emellan Korsör och Kiel eller komma att blitva emellan Korsör och Läbeck, dit de danska ångbåtarne troligen framdeles komma att gå. Vägen är längre, det är sannt, men svårigheterna äro desamma, och hvad som är möjligt på en kortare väg, är i de flesta fall möjligt äfven på en längre. Låt för öfrigt under vintertiden en och annan post uteblifva, sådant händer ju äfven på den danska linien nämnde årstid, och ofta anlända då blott ett par utländska poster i veckan. Kostnaden för anskaffande af några fullt lämpliga båtar skulle visserligen bli betydlig, men troligt är att denna kostnad komme att till någon del betäckas genom upphörande af danska transitoportot. För öfrigt måste något uppoffras att vinna en fullt lämplig lösning af den för en så stor del af landet högvigtiga srägan. För att nu öfvergå till nyss omnämnda förslag, skulle enligt jernvägsstyrelsens plan snälltägen kl. !; 11 f. m. afgå från Stockholm och anlända till Falköping kl. 7 e. m., derifrån ett tåg skulle atgå till Jönköping och anlända dit kl. 9 e. m., samt ett till Göteborg, ankommande kl. 10 e. m. KL 7 följande morgon skulle Malmötåget, efter att ha dröjt öfver natten i Jönköping, afgå och anlända till Malmö kl. 2 e. m. Från Malmö till Stockholm skulle Å afgå kl. 2 e. m, anlända till Jönköping kl. e. m., töljande morgon kl. 7 atgå till D ping, derifrån ett tåg afginge till Stockholm, framkommande kl. !(, 6 e. m. och ett till Göteborg, som skulle anlända kl. 12 midd. Man ser häraf för det första att hvad tå get från Stockholm till Göteborg beträfkar, skulle det förut med skäl så bittert öfverklagade förhållandet åter inträda, att nemligen bref som på morgonen afginge från hufvudstaden skulle anlända hit så sent, att de ej kunde utdelas förrän följande dag, således icke heller besvaras med denna dags tåg. Brefafsändaren i Stockholm blefve lika mycket lidande härpå som brefemottagaren i Göteborg. Vid så betydlig korrespondens, som eger rum emellan rikets båda största städer, är detta ett förhållande, vid hvilket man bör fästa stort asseende. För öfrigt bör man, innan man för utrikes postens skull, såsom nu synes vara meningen, vill göra en beklaglig ändring inuvarande lämpliga postgång på vestra stambanan, erinra sig att det likväl icke är utrikes posten, som för landet är hufvudsaken. I brådskande fall begagnar ju handelsverlden numera oftast telegrafen, och hvad gagn har då densamma deraf att ett förslag sådant som det ifrågavarande skulle gå igenom; men den inrikes korrespondensen, för hvilken det visserligen