Göteborgsposten – 7 september 1864, sida 1

Lordens döttrar.) Af sorf. till Slottet East Lynne. pet var ett något starkt uttryck, säger någon sinnrik remsent. Häpna! Men ordet tyckes verkligen passa in å mr Carlton. Laura var klädd i den vackra kusimirsllen, som han gifvit henne, i den ljusa sidenklädning, son Jane sändt, och en hvit hatt och slöja, som de köpt någnstädes under resan. Hon stod framför altaret med nedagna ögon och purpurfärgade kinder, just som man tänr sig, att en ung brud skulle stå under sådana omstärigheter, utan att se på folkmassan en enda gång och, som det tycktes, utan att bekymra sig om dem. Annorluue var förhållandet med mr Carlton. Han stod med ett likbkt ansigte, som han med bästa vilja i verlden ej kun? förmå att rodna, och såg beständigt bakom sig, ehuru icke på den förargliga folkhopen, på hvilken mr Carlton blot var ond, och som han skulle velat doppa i närmasje dam Det var som om någon fantastisk fruktan förmått honu att se bakom sig. Var han rädd att hans hustrus far, ord Oakburn, skulle uppträda, att han skulle komma så sat och gagnlöst och förbjuda vigseln? Södra Wennock, Fos. fr. N:o 206.