Göteborgsposten – 6 september 1864, sida 2

— Det är icke patienter, sir. bet är en polisbetjentJag sade honom, att ni kunde inte ta emot någon i qväll, men hun sa, att han måste nödvändigt tala med er. Mr Carlton tycktes bestört. — En polisbetjent, sade han med en förunderligt tvekande och af fruktan stämplad röst. — Han var här i går och i morse igen och frågade efter er, sir, svarade flickan. Hannah undrade mycket, hvad han ville, men hon sade blott, att det var något, som rörde den frun, som dog vid Palace Street. Lady Laura, som tagit af sig hatten framför toilettspegeln, vände sig om och såg på sin man. Hvad kan det vara om, Lewis? Aldrig hade mr Carlton förekommit så tveksam. Han tog ljuset, för att gå ned, gick till dörren, kom åter tillbaka och satte det jå byrån igen. Åter gick han men utan ljus, och åter kom han tillbaka. — Hvar är polisbetjenten ? trägade han. — Han står i förstugan, sir. — Det är besynner igt, att folk icke kan komma vid passande tid! utropade han slutligen, i det han tog vaxljuset, tör att gå ned. Jag har lust att säga, att jag vill tala med honom nu utan be honom komma igen i morgon. Mr Carlton igenkände den polisbetjent, som haft att göra med saken vid Palace Street. Han helsade aktningsfullt på äkaren, och denne förde honom in i matsalen. — Det gör mig ondt, att jag måste störa er så sent, sir, men der är värre väsen vid vår station öfver den der suken än nåusm förr.