Göteborgsposten – 5 september 1864, sida 2

Till de svenska och norska frivilliga. Den tid är nu kommen, då j efter slutadt värf skolen lemna Danmarks land, skolen lemna edra danska bröder och krigskamrater, för att draga hem till edra slätter och fjell. Mottagen derföre, innan j dragen bort, de danska soldaternas tack till eder. Mottagen vår tack, derföre att j genast vid krigets utbrott i vintrens köld äfven från de nordligaste trakterna af edert land drogen ned till edra betryckta danska bröder, för att hjelpa oss att försvara gamla Danmark mot våldsverkare och stöld, derföre att j haden nog mod att lemna edert fädernesland, eder slägt och edra vänner, som j måhända vidrig mera skolen få se, för att offra Jif och blod för Danmarks rätt och Danmarks ära, derföre att j så tåligt buren vintrens köld och krigarelifvets besvärligheter, derföre att j, då stridsluren kallade till kamp, så lugna och glada ställden eder vid vår sida, att det var ett lysande föredöme för många af edra danska kamrater, derföre att midti stridens hetta j aldrig svigtaden, utan alltid voren de första i ledet, der det hördes vapenbrak och svärdsklang för Danmarks land. Många af edra svenska och norska bröder ha fallit som offer för den rättvisa sak, för hvilken j streden, och j kunnen med rätta sörja öfver förlusten af dem; men tron icke att j sörjen ensamma, nej, alltid skola de danska bröderna i sina hjertan bevara ett dyrbart och heligt minne af dessa män, som gingo stolta i döden för vår sak. Vi veta visserligen att vår tack är ringa, vi veta, att j haf