Göteborgsposten – 3 september 1864, sida 2

dasamma så läna 10 rdr, hvilket äfven Lundberg beviljat. Vi tillägga här, att då Lundberg natten till den 27 sist var synlig i Kollared hade hade han i sällkap en annan karl, hvilken han kallade sin lärgosse. Sannolikt har denne varit delaktig i stölden. Hustru Anna Lena Andersson, boende på Lerbräckan, berättade att Lundberg och Olsson väl natten till måndagen d. 22 Aug. legat på höladan å gården, men ej, såsom Lundberg uppgifvit, natten till tisdagen, hvilket var så mycket säkrare som de ej kande komma in derstädes utan att först gå in till torparen Lars Olsson, som begagnade ladan, och begära nyckeln till densamma, hvilket de icke gjort. Dagen derpå (tisdagen) köpte Olsson mjölk och betalade dervid hvad han förut var skyldig. Arbetskarlen Per Nilsson, som hyr ett rum af Lundberg, intygade att folk hos honom vid midnattstiden varit uppe, hvadan således ytterligare bekräftelse vinnes om att L. talt osanning. Hans uppgift hade nemligen varit att han gått till sängs redan tidigt på aftonen och varit ensam hemma hela natten. Sockerbruksdrängen Carl Andersson, hos hvilken Lundberg, Olsson och Lund (Friberg) samma qväll som rånet begicks varit inne och supit bränvin, dervid Andersson på sängen tagit sig ett par supar, hade ingenting att berätta ner ville det ej. Han kände ej ill de anklagade, förklarade han. — Utom då de bjuda på bränvin; det blir en annan sak? sporde polismästaren. — Ja det förstås, det blir en annan sak, medgaf Andersson. Lund-Friberg vidhöll sitt påstående att han samma natt rånet begicks legat inne hos makarne Carlsson. IIan tillade dock nu, att han med en spik petat upp kroken, hvarmed makarnes förstugudörr innantill var tillstängd, och på detta sätt kommit in. Detta hvarken bestreds eller förnekades af Andersson. Målet förvisades till Askims häradsrätt, och skulle de anklagade fortfarande hindvas från att meddela sig med hvarandra. — Jag vill ej tala med Lundberg nu då jag vet att han är en tjuf, förklarade dervid Olsson stolt. — Fortsatt undersökning hölls äfvenledes i går angående eldsvådan å hanal. Gynthers vind vid Fisktorget. Ett skriftligt angifvande till polisen, som G. d. 12 Aug. skulle uppsatt för att till poliskammaren inlemnas, upplästes, och innehöll detsamma att B. som skulle sutit häktad för delaktighet i poströfveri och nu visat sig som Gynthers fiende, mätte i sin egenskap af för allmänna säakerheten vädlig person förvisas staden, der han ej vore skattskrifven. Häradshöfd, Nyström, såsom agent sför bolaget Skandia, npplyste att hela egendomen litt B., 8:de roten vid, fisktorget, vore brandförsäkrad för 75,000 rdr, af hvilka 12,000 rdr för det mindre boningshuset i hvilket elden utbröt. Handl. O. Johansson, som å G:s vind förvarade 30 (ursprungligen 100) tr. råg och 16 tr. ärtor, hade dessa varor försäkrade för 2,000 rdr och hade hans skada uppgått till 857 rdr 77 öre. Handlanden Johansson visste intet att berätta om eldsvådan. Tvenne vittnen intygade att den hos G. förut anställde handelsbetjenten Tauson, hvilken enligt G:s uppgift äfvenledes skulle hysa agg till denne, kommit hem till sin bostad kl. v e. m. innan eldsvådan utbröt och sedermera varit hemma hela natten. Handlanden C. P. Lindström, boende i det större huset å samma gård, blef väckt kl. 2 af sin sostorson. Vid efterseende befanns elden slå ut genom fönstren vill G:s vind. Hr. L. hade intet att upplysa i afseende på eldens uppkomst, men besynnerligt hade det förefallit honom att dörrarne till besagde vind, som hela föregående sommaren, ehuru försedd med lås, stått öppen natt och dag, och detta senast söndagen och måndagen före eldsvådan, likväl vid eldsvådan befunnos stängda. G. förklarade — nu såsom alltid i strid med hvad vittnena sagt — att dörrarne varit stängda nåstan för jemnan. Hr Lindström vidblef likväl sin uppgift, och tillade att trappan upp till vinden är belägen så nära. intill G:s dörr aft ingen gerna kunde våga sig uppför densamma af fruktan att bli hörd, aldraminst om han burit med sig reqvisita för anställande af en eldsvåda. Sådant hade nemligen varit nödvändigt då inga brännbara ämnen funnos der uppe att begagna i egenskap af torrved. Gynther uppgaf att han nu till agenten för bolaget Royal inlemnadt förteckning på sitt lager, hvilket skulle vara värdt omkring 6,800 rdr. Målets vidare behandling remitterades på åklagarens framställning till rådhusrätten. —— ——