Göteborgsposten – 3 september 1864, sida 2

Illva rj eh anda. Shakespeares Sjalsnätrvaro. Såsom ett märkärdigt bevis på den store dramaturgens förmåga att finna sig anföres följande anekdot: Drottning Elsabeth bevistade i Whiteballs banketthus en representation af Shakespeares Henrik VIL hvad författaren spelade titelrollen. Drottningens loge var tätt invid scenen, och en liten trappa förde ned från den. Framför trappan stodo drottningens begge lifvakter med stora hillebarder, i hvilkas stal strumpebandsordens devis: Hony soit qui mal y nse glänste. I det ögonblick, då Henrik VI indåe midt ibland sitt ri ädlingar på scenen, som öreställde parlimentssalen, lät drottningen sin handske falla ned vid Shakespeares fötter. Utan art besinna sig asbröt han sitt tal för att luta sig och upptaga handsken, i det han improviserade följande för hans konungaroll lämpade rader: -Och fastän vi nn äro sselsatta med denna höga uppgift, böja vi oss likväl att taga upp vår fränkas handske. Derefter stack han handsken på en af lifgardisternas hillebarder, hvarifrån drottningen tog den leende, samt gick tillbaka oeh fortsatte att utföra sin roll. vaivt svar. Ett barn i en fattigskola i London svarade för någon tid sedan på den examinerande prestens fraga efter anledningen till Adams och Evas utdrifvande ur paradiset. Gud bar kört bort dem, derföre att de inte betalte sin hyra. Barnets ton röjde, att det var djupt öfvertygalt om svarets öfverensstämmelse med verkliga förhållandet. Efter att ha gjort sig underrättad om dess personliga förhållanden, kom man underfund med att den stackars gossens föräldrar blifvit drifna ur sin bostad, emedan de ej kunnat betala den förfallna hyran till sin värd. Genast föranstaltades en subskription för deras räkning, som inbragte en rätt betydlig summa. Qvinnans lof. En brefskrifvare i Ystads Tidning omtalar nedanstående lilla episod från en kon