Göteborgsposten – 2 september 1864, sida 1

Lordens döttrar.) Af sorf. till Slottet East Lynne. Jane visste, hur litet denna hotelso betydde, hur ofta den slungades mot den stackars Pompey. Innan hon hann säga något, hade hennes far börjat. — En sådan id att skicka, och be mig komma till Pembury. Det är riktigt likt dig! Liksom om du icke kunde komma till Chesney Oaks, sedan du kommit så långt! Det är nu mitt hus — och ditt. Du beter dig aldrig som andra menniskor. — Pappa, jag ville ogerna komma hit, sade hon med låg röst. Jag trodde — jag trodde, att lady Oakburn möjligen vore här, och jag ville icke gerna råka henne nu, då jag medför en obehaglig nyhet. Och jag tänkte också på gmittan. — Den behöfver man icke vara rädd för; den stackars karlen ligger i den andra flygeln. Och lady Oakburn är icke här, men jag skulle gerna vilja veta, hvad det betydt, om hon varit här. Nå, hvad är det, som du har att säga mig? Har huset brunnit ned? Jane såg på hofmästaren, som dragit vördnadsfullt åt Forts. fr. N:o 201.