Göteborgsposten – 1 september 1864, sida 1

Betänkandet lyder: Utskottet vill härmed till thinget öfverlemna en berättelse ang. de med Sverige förde underhandlingar, hvilka åsyftade att tillförsäkra Danmark främmande hjelp, om en lösning ej skulle kunna uppnås på de vilkor, man trodde sig kunna emottaga. Aktstyckena i denna samling höra till tiden trån d. 8 aug. till d. 10 dec. 1863 och kunna delas i tvenne afdelningar, mellan hvilka konung Fredrik VII:s död bildar gränsen. Under den första afdelningen innefattas åtta aktstycken, hvilka alla härröra från danske konseljpresidenten eller från danska gesandterna vid främmande hof. Det första af nyssnämnda 8 aktstycken är en note från hr Hall (då svensk konseljpresident) till svensk-norske gesandten i Köpenhamn, grefve Hamilton, dat. d. 8 aug. 1863. Genom denna föras vi midt in i förhandlingar, hvilka redan förut måste ha börjats mellan svensk-norska och danska regeringen, och hvars föremål är afslutandet af ett fördrag, som skulle tillförsäkra Danmark understöd trån de förenade rikena mot ett tientligt infall trån Tysklands sida. Före denna note måste finnas flera förhandlingar och ötverenskommelser. Dels häntydes neml. deri rent af på sådana, hvilka förts såväl både under H. M:t konung Carl XV:s besök hos konung Fredrik VIL, kort före notens datum, som senare emellan danske ministern och svensk-norske gesandten, till hvilken noten är ställd; dels tramgår det at den punkt, på hvilken vi möta dessa för handlingar; ty de tyckas vara nära sin afslutning. Tyska Förbundets beslut af d. 9 juli 1863 ställde påträngande fordringar till danska regeringen. Denna måste derföre fatta ett beslut, hvilket enligt tvistens hela utveckling med skäl kunde antagas skola bli afstor vigt, och hon kunde ej dölja för sig sjelf, att ett afslag på Förbundets fordringar kunde öfverflytta tvisten från noternas råmärken till krigets valplats. Det synes nu af noten, att danska regeringen, innan hon slutligen bestämde sig för att afgifva ett bestämdt afslag på Tysklands fordringar, velat betrygga sig emot att något missförstånd skulle uppstå mellan henne och svensk-norska regeringen. Hon uttalar dertöre, med hänvisning på förutgångna förhandlingar, den tron, att det är svenska regeringens fasta otvertygelse, att Förbundets fordringar måste besvaras med ett bestämdt afslag, påpekar de faror, som deraf kunna uppstå, och tillägger, att man, alldenstund kabinettet i Stockholm utgår från den riktiga uppfattningen, att Danmarks och de skandinaviska konungarikenas intressen äro med hvarandra nära sammanknutna, är förvissad om, att det anser det ögonblick vara inne, då det solidariska förhållandet bör träda bestämdt i dagen i skepnaden at ett fördrag, tör att betrygga mot det fientliga infall, som hotar från Tyskland. Ett sådant fördrag skall vara af största vigt för fredens bevarande, om det atslutas ungefär samtidigt dermed, att Danmarks afslående svar afgifves i Frankfurt, emedan det då skall i tid visa Tyskland, med hvilken motståndare det skall eventuelt så att göra. Noten slutar derföre med uttalandet at den förhoppning, att de nödiga fullmakterna och instruktionerna skola så snart som möjligt bli tillställda den svenske gesandten. Som bilaga vidfogades till noten ett utkast till danska regeringens svar till Förbundet, emedan regeringen önskade försäkra sig om, att ej blott i afseende på hufvudsaken, utan äfven i hänsyn till formen den tullkomigaste öfverensstämmelse rådde med svenska regeringen. Detta utkast är, med undantag af rågra på svenske utrikesministerns framställning