Göteborgsposten – 1 september 1864, sida 1

resa, och hon hade ämnat komma tillbaka samma dag, men obehaget och besväret frågade hon ej efter, om hon kunde bespara sin far litet obehag. Hon måste resa i den skakande omnibusen till Stora Wennock och sedan på jernvägen — tretio mil. Men sannolikt observerade den af så djup sorg upptagne Jene icke, att omnibusen ska kade. När Jane anländt till Pembury, visste hon ej hvad hon skulle göra. Hon hade ej lust att fara till Chesney Oaks; det kunde se ut, som om de ville intaga den nya besittningen med storm, innan den aflidne earlens lik kallnat. Och dessutom visste hon ej, om icke den gamla herrsklystna enkegrefvinnan var der, och Jane insåg att det var värre att säga henne hvad Laura felat än att säga det för fadren. Hon frågade efter ett hotell och visades till Oak-burn Arms, Derefter skickade hon Pompoy till Chesney Oaks. — Pompey, säg pappa, sade hon, att jag kommit hit och önskar att han kommer till mig. Du måste säga, att jag kommit hit, för att berätta honom något ytterst vigtigt, något som han måste höra genast — att jag icke ville låta någon annan säga honom det, emedan det är en oangenäm nyhet. Och akta dig väl, Pompey, för att säga honom det sjelf. Pompey såg häpen ut endast vid tanken derpå. Han skulle framföra en sådan nyhet till sin herre. — Jag inte våga, miss, hvar det karakteristiska svaret.