Göteborgsposten – 31 augusti 1864, sida 1

sandupplagen och groparne på det i så olämp lig tid upprifna Gustaf Adolfs torg för at skänka sin hyllning åt de fosterländska sång gudinnorna. Hr Arlberg lär nu verkligen fåt intendentsplatsen efter hr Bournonville I nista vecka förekomma tvenne nyheter på dra matiska teatern, nemligen Lilla Svägerskansamt ÅGå ut ensam, en liten täck komedi tre akter, öfversättning från Sortir seule af hrr Grange och Rochefort, hvilken i Febi f. å. gafs första gången på Theatre Gymnase Teatern i Humlegården har haft att fägusig åt talrika besök, men repertoiren har stört: genom hr Lagerqvists sjukdom, så att de nyss upptagna pjesen Han hakar sig fast vic sin måg måst, med vederbörligt tillstånd, ut bytas mot Sardous Många vänner, lite vän skap; redan om onsdag gifves sista represen tationen och sällskapet afreser derefter genas till Upsala, der törsta spektaklet är ämnadt at gifvas om söndag. Hr Roos är ej rädd för illa vid, han fruk tar hvarken för stora eller dramatiska teatern som ej kunna täfla med honom, och det är också riktigt; han drar derföre på till d. 15 och ämnar till och med taga upp ett par nya stycken: Les Coiffeurs, vådevill i 3 akter som i Maj gifvits på Thåatre Varietes och här kommer att heta En perukmakarebal, samt ett enakts-lustspel, kalladt: En tyrann i träskor. Hr Roos har verkligen haft bra med folk på sin Jean Valjean och kanske har mången sett om den flera gånger, af samma orsak som en af mina bekanta, hvilken med oförminskadt nöje återsåg 4:de akten, i hvilken hr Roos (polistjenstemannen Javert) med den mest komiska abandon plunsar i Seinen för att dränka sig. Härom afionen då hr Roos utförde det tragi-komiska skuttet, smällde samtidigt ett skott (i våda lossadt af någon t. d. barrikadhjelte från förra tablån, som i kulissen roade sig med gevärsexercis), folket skrattade åt scenen och en bland åskådarne på parkett yttrade helt högt: Jo, den är äkta den Roosen, han kunde inte drunkna utan att skjuta sig först!, hvilka ord betydligt ökade munterheten hos de närmast interlokutören sittande, I åtta dagar har det regnat nästan hela lagarne, en obehaglig nordost har gjort sitt ill för att hålla vantrefnaden vid makt och stockholmaren har med bekymrad min börat tala om utsigterna för grödan, ett ämne som han annars ej sysselsätter sig mycket med. Andtligen fingo vi idag se solen igen, hnimlen hade blottat sitt azursärgade sommarinlete och förmodligen kommer folket att i ifton strömma till de dag för dag i anseende ill missgynnande väderlek uppskjutna, på lera håll annonserade Lovisa-festerna. W—d.