Göteborgsposten – 30 augusti 1864, sida 1

kusiner. — Har ni väntat honom? — ——— gen och omständigheterna medgåfvo och Laura blef småningom temligen lugn. Men hon kände en plågsam fruk. I tan; hennes hjerta skälfde, hennes öron spetsades, för att s uppsanga hvarje buller bakom dem, i följd af hennes far-f hagor för att förföljas. Mr Carlton frågade henne hur detsl hängde ihop med brefven och earlen af Oakburn, och ! Laura svarade mekaniskt. Hade hon varit mindre upprörd, 4 skulle hon frågat, huru han fatt veta något derom; men is nu tänkte hon ej derpå. — Vi ha väntat lord Oakburn hela dagen, sade hon. Ö Han är slägt med oss; hans far och pappa voro köttsliga! o — Ja, men han hade ej kommit då jag gick. Två bref, adresserade till honom, hade kommit, och deraf kunde vi veta, att han skulle komma. När Jane i förmiddags plågade sig med funderingar om hvad för ett rum hon skulle bjuda honom, kunde jag ha sagt henne, om jag vågat, att mitt skulle bli ledigt. Det var klart, att Laura ej underrättats om carlens sjukdom, eller om den åsigt rörande sakernas läge, som mr Grey framställt. Mr Carlton tog henne ej ur hennes i okunnighet. Tänkte han, att Laura Chesney, dotter till lord Oakburn, ej skulle vara lika benägen att rymma med en läkare på landet, som försökte skaffa sig praktik, som miss Laura Chesney, dottern till den fattige och skuldsatte kaptenen på half sold? Det kan ej sägas. Södra Wennock hade emellertid sedermera sin åsigt om denna sak och gaf fritt luft åt den.