Göteborgsposten – 30 augusti 1864, sida 1

vaga sig tillbaka. Detta förnekades af ett g ar organer, antingen af antiskandinaviska skäl ler för att betäcka en hotad minister i dess strätt — vår kollega Handelstidningen tillörde den senare kategorien. Man gick tillchmed derhän att påstå, det svenska regerinen ingen del hade i denna sak, utan att man illochmed i Danmark ställt allt på spetsen, ör att lura fram Sverige i leken — liksom ågon dansk statsman skulle, för att få Sveige i krig, velat draga ett sådants fasor öfver get, älskadt fosterland! Han skulle då vara öga bättre än landsförrädare. För vår egen lel, då kriget utbröt och omständigheterna vungo oss till vanmakt, önskade vi, att vårt olk ej måtte hölja sig med den nesan, att vilja berådt undandraga sig ingångna moralika förpligtelser, utan erkänna dessas tillvaro ych ärligt uttala, att vår egen säkerhet tvang )ss att med blödande hjerta hålla oss på atstånd, isynnerhet som vi ej voro rustade, för hvilken saks skull regeringen snart skall stå till ansvar, ty det var oförlåtligt, att underhandla och gå så långt i underhandlingar om ett försvarsförbund, innan man ännu stod färdig att, om det gällde, honorera sin del af kontraktet. — Det hade åtminstone varit öppet och ärligt handladt, och danska folket skulle gjort oss räkning för ett sådant erkännande. Men ej heller det ville våra motståndare, som med bålstora ord förklarade, att Sverige ej iklädt sig några förbindelser, hvarföre det icke heller behöfver ursäkta sig. De gingo i detta fall längre än sjelfva regeringen, som verkligen beklagade sin vanmakt och skyllde på en eller båda vestmakterna. Detta regeringens urskuldande tillhör dock ett senare stadium. Nu ha upplysningar kommit i dagen, hvilka kasta ljus ötver krigshändelsernas orsaker och särskilt öfver vår del deri, ty vi ha verkligen deri del. Inom danska riksrådets folkething har bland andra utskott äfven varit nedsatt ett för att undersöka de aflemnade politiska aktstyckena och på dessas grund afgifva betänkande till thinget. Detta politiska utskott har varit sammansatt af hrr Bille, Birkedal, B. Christensen, Finsen, Fischer, H. Hage, Hall. J. A. Hansen, Högsbro, J. Jörgensen, Klein, Mällen, II. M. Petersen, Sten, Winther. Utskottet har först upptagit förhandlingarne med Preussen i oktober och november år 1863 och derefter förhandlingarne med Sverige. Betänkandet angående de senare förhandlingarne föreligger nu telegrafiskt, men ej motiverna dertill. Vi skola emellertid här nedan tillsvidare söka att lemna en för läsaren fattlig öfverblick af saken. Betänkandet lyder: I förtröstan på att I Sverige-Norge delade tanken om den skandinaviska Nordens solidaritet och efter samråd med svenska regeringen, afgaf danska regeringen det svar till tyska förbundet, af d. 27 saug. 1863, hvilket skulle bli för dansk-tyska I frågan afgörande; tron härpå var äfven en a sanledningarne till riksrådets antagande af de Inya försattningsförslaget, af d. 18 nov., och ssäkerligen äfven till den kongl. sanktioner deraf. Förhandlingarne med Sverige-Norge om alliansfördraget ha derföre på ett ödesdi gert sätt ingripit i Danmarks angelägenheter men säkerligen icke till gagn för Danmark. På det läsaren må klart se den ingripan tde betydelse svaret till tyska förbundet af d 7 aug. 1863 hade, fästa vi uppmärksamhete: tiå följande: Förbundsdagen i Frankfurt hade d. n juli 1863 antagit ett beslut, hvars premisse ssgingo derpå ut, att Danmark ej efterkommi tde olika från 1858 till 1861 fattade förbunds t beslut, med hvilka isynnerhet den för Holstei