ITåISKAa regeringen sager ell ord, Ctt enda 0d, att hon återkallar sin arme från Rom och öfverlåter påtvens verldsliga makt åt sig sjeli. Vid öppnandet at transka departementsråden (landstingen) ha tvenne ministrar hållit tal, af hvilka framgår, att regeringen för allvar tänker på, att medgifva departementerna fullständigare autonomi samt inskränka statens myndighet till frågor af allmänt intresse. Noniteur? förklarar, att de nya oroligheterna i Algier ej haft någon allvarlig karakter; de äro af lokal natur och kunna anses som efterdyningar af det nyligen dämpade upproret. I Paris skall under kejsarens skyddsherrskap upprättas en asyl (maison de råfuge) för konstnärer och litteratörer, hvilka, när de blifvit gamla eller äro sjuka, skola deri upptagas gratis eller mot en ringa summa. En centralskola för arkitekter skall på kejsarens vilja grundas i Paris. i Meyerbeers senaste verk Afrikanskan instuderas nu och skall i febr. nästa år uppföras. D. 12 d:s afslöts kontraktet om partituret mellan direktören för operan och Meyerbeers enka. Vid skjutöfmngarne i lägret vid Chalons har man försett några plutoner med profgevär ur de inom de europeiska armåerna antagna olika skjutvapen. Det preussiska geväret har vid skjutöfningarne visat sig vara bäst, det ryska sämst. D. 24 d:s jordfästes i kyrkan Saint-Louisen-Ille aflidna prinsessan Czartoryska, dotter till drottn. Christine. Den döda var 29 år gammal. Kistan var prydd med blommor. Katafalken, på hvilken hon ställdes i kyrkan, omgafs af lärjungarne från polska gymnasiet. En ofantlig menniskomassa, som kyrkan ej förmådde rymma, hade infunnit sig. Kejsaren var representerad af tvenne hertigar och en kammarherre, kejsarinnan af en hertig, prinsessan Mathilda af sin hederskavaljer och prins Napoleon af en öfverste. Många diplomater närvoro. Kistan fördes från kyrkan till Rueil, der redan sörut trenne söner till drottn. Christine ligga begrafna. I England är nu uppmärksamheten förflyttad från Irland till den normanniska ön Jersey, hvarest äfven tumultuariska uppträden af religiösa skäl egt rum. En hr G. Owen, ett slags resepredikant, kom från London till ön och höll föreläsningar öfver bibliska sannin gar och romerska villfarelser, samt öfver transsubstantiation och messa. En del af de katolska innevånarne på Jersey upptogo det ta illa, slogo in fönstren i den sal, der hr Owen predikade och lurade, beväpnade med kappar, på predikanten, som var nära att få sig ett kok stryk, om icke något ännu värre. Tiverton är en liten landsortsstad med omkring 10,000 innevånare i grefskapet Devonshire ej långt från Exeter på venstra stranden at floden Ex. Säkerligen skulle ingen på kontinenten känna denna lilla håla, om icke de eng. statsmännens Nestor, lord Palmerston, alltsedan 1835 råkat vara dess representant i Underhuset. Premierministern brukar ibland in excellent spirits besöka den goda staden och tjusar då alltid med något tal, som för några dagar lägger Tivertons namn på alla läppar. Atven i år har en sådan händelse inträffat och Palmerston hållit ett officielt tal, hvilket nu vpptages af alla Europas tidningar. Han beklagade deri Polens olyckor. Han trodde, att Englands bemedling i Amerika skulle förbittrat stämningen mellan de båda nationerna. Under senaste tiden hade tecken visat sig, hvilka gåfvo hopp om, att freden skulle inom kort bli återupprättad. Konferensens afbrytande i London visade, att det ej skulle gagnat till något, att skicka engelska flottan in i Östersjön. Eng. land kunde ej strida med Tyskland till lands, ty det senare är der öfvermäktigt. Med flottan och nationalbeväpningen skall England dock kunna trotsa hvarje angrepp. Englands mål måste derföre vara försvar, ej angrepp. Sachsens kamrar hafva d. 23:dje d:s hemförlofvats med ett throntal, hvari konungen uttalade den förhoppning, att man inom kort skulle uppnå en lycklig lösning af den slesvig-holsteinska frågan i öfverensstämmelse med Tysklands rätt och önskningar. Han beklagade, att sachsiska förbundskontingenten ej kunnat deltaga i det sista krigets bedrifter; men man borde icke desto mindre göra dessa trupper det erkännandet, att de under mycket besvärliga förhållanden visat orygglig disciplin och strängt uppfyllt sina militära pligter. Det var lika vigtigt för en soldat att vara i besittning af dessa egenskaper som af mod på stridsplatsen, och konungen ansåg derföre, att hans tappra armå med rätta törtjent ett sådant vittnesbörd. Det hertigliga residenset i Altenburg nedbrann i grund i Onsdags. I Riga har rasat en betydande eldvåda, hvarvid 17 hus nedbrunnit. En massa varor blef dervid lågornas rof. Om striden i Amerika uttalar nu Times den önskan, att någon fredlig uppgörelse måtte ega rum; men då de krigförande parterna