Göteborgsposten – 27 augusti 1864, sida 2

med sig. Sedermera åkte han till Högsbo, der han blef förbunden, och slutligen återvände han till brodren, berö vad äfven sin plånbok, hvilken innehöll h rdr. Enligt inlemnadt läkarebetyg har Nils i striden fått ett tre tum långt gapande sår under venstra armen, hvilket går ända in till benet och troligen för llt d kommer i viss mån göra honom till kyympling. Ett annat 1 tum långt trekantigt sår hade tilldel. thonom i bakre delen af hufvudet och slutligen et: 1!, tum långt som inträngt djupt i ögonvinkeln, dock utan art skada sjelfva ögat. Poliskonstaplarne Larsson och Jönsson (hvilka ha hedern af att ha gripit dessa larl.gu brottslingar) berättade i korthet, at de genom den qvarglomdn mössan lyckats få reda på Olsson och Lundberg. Dessa befunno sig, då de sökte upp dem. i sin bostad. Olsson var redan uppstigen (det var på Onsdags mor2on) men Lundberg låg ännu. Båda visade sig mycket angelägna att få veta hvad som förorsakade visiten, oaktadt konstaplarne för syns skull f ågade elter ett par Markbonder. Slutligen leddes talet på mössan, och Olsson tillfrågades, om han ej mistat en dylik. 0. svarade, att han på söndagen hade blifvit bestulen på sin mössa, och bad att konstaplarne skulle visa honom tjufven. Slutligen fingo konstaplarne, under lölte att göra bvad O. begärde, denne med sig till polisvakten, der han togs i förvar. Vid sedermera anställd visitation i Lundbergs och Olssons gemensamma bostad anträffades undangömd i ett hattiodral och under sjelfva hattkullen den från Nils Persson röfvade portmonnåen, ehuru den nu var tom; vidare en grot knif som var mycket blodig, och ytterligare en s. k. blus af buldan och en skjorta, af bv.lka den förra var blodig på ärmar och bröst och den senare på ärmarne. Tillfrägad om hvar denna blod kommit ifrån, svarade Lundberg, att plaggen voro hans och att han brukade åderlåta folk, hvadan bloden lätt kunde förklaras. — Vid ytterligare undersökning befanns Lundberg inneha en skarpladdad bössa, och under Olssons säng låg en skarpladdad pistol. En mängd kulor, blyskrot och hagel samt äfven något krut paträllades likaledes. Vi öfvergå nu till de anklagades berättelser, sådana de framställdes af hvar och en särskild, utan att de haft tilltälle att före eller under förhöret meddela sig med hvarandra. Läsaren skall lätt finna huru motsägande dessa beräitelser äro mot hvarandra. Också synas de vara verkliga skurkar, och det skall kanske snart bekrälta sig att der ute i Lerbräckan varit organiseradt ett ordentligt banditband, icke minre farligt derföre att medlemmarne troligtvis varit få. Skomakaren Johan Lundberg, en liten karl med ett ingalunda tilltalande ywtre, berättade att i söndags hade Olsson skurit sig i handen, då han splitade stickor. Den i L:s bostad tillvaratagna blodiga knifven, l hvilken i poliskammaren uppvisades, förklarades af honom vara densamma, som O. använde då han skar) sig; deraf kom blodet på densamma, och troligen hade älven blodet på skjorta och blus samma orsak. Pa mandagen hade L. varit i Frölunda med skoarbete och kom på eftermidaagen kl. 7 tillbaka. Han var sedan dess ej ute vidare än att han, då Olsson och arbetskarlen Brun derefier hemkommo och medhade bränvin, gick in till en i samma hus boende person vid namn Carlsson, der de förtärde bränvinet. Sedermera återvände alla tre till Lundbergs eget rum Friberg proponerade Olsson att gå ut på Carlssons höränne för att tillbringa natten, och emot Lun .bergs rad följde O. med, efter att utifrån ha tillstängt fonstret till rummet. L. gick derefter och lade sig, men fram på natten kom O. och knackade på fönstret samt bad L. för all del öppna, emedan han varit i slapsmål med Friberg. L. öppnade likval icke. Följande dag kommo både F. och O. in till L. Den senare var då mycket blodig emedan såret elter knifven åter gått upp. Han lånade derföre af L. en blå blus. Au han hade legat i ladan syntes deraf, utt han ännu hade hö på jackan. Den mössa, som hittats på vägen efter rånet, igenkande L. såsom O. tillhörig, älven hade han i tisdags sett O. inneha en portmonnä, hvilken var fullkomligt lik den rånades, som förevisades honom. Alla tre gingo derefter in till staden, och hade under vägen O. och F. berättat att de under natten varit ute för ett äfveutyr, under hv Iket de hållit på att bli ihjelslagna. — Något vidare visste lL. icke att berätta; sjell var han naturligtvis alldeles oskyldig. Det bör härvid anmärkas att Nils Persson, för hvilken Lundberg och Olsson blilvit förevisade, bestämdt i dem igenkännt de bada rånarne. Ferdinand Olsson, som är en mycket starkt och resligt bygdt ung karl med ett trotsigt och djerst men obehagligt utseende, förklarade att den knif han 1 söndags skurit sig med (han visste ej att en blodig knif anträffats ej heller huru denna såg ut) var liten, försedd med måladt träskaft och messingsring, med ett ord fullkomligt olik den som i polisen sörevisats och af L. förklarats som den saunskyldige. Den blod som fanns pa hans blus och skjorta hade kommit af såret i handen, — Sedan de tre karlarne. som sagdt, hos Carlssons fortart medhalt bränvin singo Lundberg och O. in i den förres rum, der O. på aftonen fick låna blusen (ej på morgonen såsom L. uppgitvit). Friberg kom derpa in, hvarefter alla tre tillbragte natten inne hos Lundberg. om kinesningen i ladan eller slagsmaiet midt på natten nämnde O. ej ett ord, utan förklarade, da L:s uppsister senare omnämndes för honom, att allt det der vore osaOnningar. — Mössan erkände han som sin, men sade den ha blivit honom franstulen dagen förut och fordrade att polisen skulle visa honom på ijufven. Han ändrade ingen enda af sina uppgifter trots de anaras motsägelser, men syntes ibland tänka efter innan han svar.de. Hans s urskhet var snarare störr mot slutet af förhöret än i dess borjan. — Förut iärer han ha huggit andra personer med knif. Friberg åler framkom med en tredje historia. Han hade hvarken ullbringat natten i ladan eller hos Lundberg, utan inne hos Carlssons, påstod han. Da han på morgonen lemnade makarne Carlsson, sofvo dessa. Han gick då in till Lundberg och Olsson, hvilken senare var uppstigen och stou i byxor och skjorta. Denna var ej blodig, så vidt han kunde se. Icke heller hade nåzon blodig knit varit synlig, hka litet nen rånad s potmonna. Något slagsmal hade han ej varit med om och saledes kunde han icke he ler ha talt om något sådant lör L. Hustru Carlsson berättade derefter att Friberg icke sofvit i hennes och hennes mans bostad den nutten, hvilket hon så mycket säkrare visste som hon låst till dörren innanför efter F. och bade hon och hennes man derefter sofvit hela natten. Det hade varit omöjligt för F. att komma in utan att göra inbrott. En hustru Nilsson som med sin man bor vägg om vågg med Lundberg berättade, att de båda fram på natten, troligen k. 11 a 12, vaknat, och då hade 10Ik varit uppe hos Lundberg. Alla de tilltalade vidhöllo sina egna uppgifter 1. Y— A då AA a