Göteborgsposten – 27 augusti 1864, sida 2

tala den premie alt 4 pr mille som hr A. skulle begärt, varit oriktig. Försäkringen hade blilvit uppsagd af Sunt. Hr A. hade genomsett G:s bod, men intet yttrat om lagrets värde. På vinden observerade hr A. den der anbragta snickareverkstaden och anmärk e dervid att denna omständighet vid assuransens meddelande blifvit förtegad, ehuru till hvar e försäkvingsagande en fråga derom alltid frams älles. Vidare hade G. yttrat, att gollvet emellan boden och det derunder liagande brygghuset varit af sten, med överlagda plankor. För att undersöka detta hade G. på A:s tillsägelse fattat en knif och stuckit ned emellan springorna samt förklarat att det verkligen var sen derunder; men då hr A. s:elf undersök:e befanns att under plankorna blott låg en vanlig trossbotien Något ulåtande om att lagre:g värde skulle ölverstiga försäkringssumman hade hr A. icke lemnat. G. vidhöll sin vid förra förhöret gaorda uppgift i detta afseende, hvilken så till vida bekräftades al An( n, att denne hört en herre, nvuken han likväl e illtrodde sig igenkänna i hr Aubourne, afgi, va bemälde yttrande. Sk äddaregesällerna Broberg och Andersson hade vid ett tilllälle samtalat med han elsbetjenten Bredberg, och dervid hade denne yttrat att G:s bod kanske icke komme att stå öppen öfver nästa vecka, emedan G. skulle komma a:t ingifva sin stat. Något yttrande om att det skulle komma att brinna hos G. hade deremot B. icke haft. Skolläraren A. Carlsson, broder till den hos G. sista tiden anställde bodbetjenten, hade intet af vigt att upplysa. 6. företedde dereter sin sakturabok, hvilken utvisade att han i rörelsen under April, månad insatt en summa af 4.838 rdr 64 öre och han framställde derföre huru Bredberg kunnat påstå att lagret blott varit värdt 1,500 rdr. Bredberg erinrade att fakturaboken äfven upptog hvad som blifvit inköpt under April medan det deiemot icke uppgafs hvad under samma månad försålts. Polismästaren anmärkte såsom en besynne:lig omständighet, att G. vid ett i thorsdags hållet enskildt förhör med honom, förevisat en begäran till polisen om att Bredberg måtte aflägsnas från staden på grund af dennes hotelser. Bredberg förklarade att han redan förut känt till denna anmälan, derom underrättad af en poliskonstapel. Bredberg undrade vidare, hvarföre biträdet Carlsson icke låg i bodkammaren om nätterna, då B. sjelf förut legat i lokalen. Andren anmärkte, att detta ej var underligt, då C. vid valet mellan att ligga på golfvet såsom B. gjort hos G. eller ordentligt såsom Carlsson fick göra hos sin broder skolläraren, antog det senare alternativet. Målet uppsköts på 8 dagar och skulle såväl Gynther som Bredberg och Tauson vid hämtnings äfventyr inställa sig vid detta förhör, till hvilket upplysningar skulle inhemtas. — Det omnämndes för någon tid sedan att en äldre arbetskarl vid namn Petter Pettersson från mamsell U. Lindblom stulit åtskilliga effekter som denna haft förvarade på cn vind, till hvilken äfven P. och hans hustru haft nyckeln. P. som till en början alldeles nekat för tillgreppet erkände sedermera att han vid ett tillfälle tillegnat sig ett skåp som en f. d. artillerist Thorin hjelpt honom att bära bort. Det upplystes att Th., som i våras blef sänd till Danmark för att erbjuda detta land sina tienster och förut ej var synnerligt väl känd härstädes samt genomgått sina varningsgrader inför polisen, efter hemkomsten bott hos Pettersson och då blifvit sedd jemte denne bära ur huset åtskilliga saker samt sedermera återkomma med matvaror och bränvin, hvarmed de gjorde sig glada dagar. Särskildt hade Th, en morgon blifvit sedd af tvenne personer bära ur gården ett mamsell Lindblom tillhörigt skåp. Vid polisförhöret i går liksom vid ett föregående sådant nekade likväl Th. för att ha tagit någon befattn ng med skåpet och hade den turen att oaktadt sina antecedentia och de tvenne personernas vittnesbörd få vara på fri fot. Mamsell L. uppskattade de henne frånstulna sakerna tll ett värde af öfver 60 rdr. Målet förvisades t Il rädhusrätten och qvarsitter P. under afbidan på ransakning i cellsängelset. — En gammal qvinlig kund i poliskammaren. qvinspersonen Görling, hade för någon tid sedan blifvit uppsangad i Alinzsås, för det hon besvärat alingsashoarne med bettlande, och utan vid re sänd hit ned. Hon var dock ej väl hitkommen förrän ett extra olycksöde hotade kenne i hustru Christina Duncans person hvilken beskyllde henne för att ha bestulit henne på on half själ och eu skjorta värderad till 2:36, hvilken skjorta hon oförsigtigt nog på skryt förevisat lör on personl ghet benämnd Tumme-Lovisa. En rätt animerad kanvasation uppssod emellan Görling och Duncan, men då denna ej gerna kunde leda till någo: särdeles resultat och pol smästaren förvisade målet till ådhus:ätten samt förklarade stt Görling skulie qvarSirta i cellfängelset, urbrast G. pekande på Duncan: — Men i alla fall, du är en gammal supesyster. Du kan gå hem och (stor och betecknande gest) ta nej en sup. Duncan, som ej tog lika illa vid sig öfver benämningen supesyster som mången annan skulle göra ufver kaflesys er-, gjorde en ungdomlig svängning på kroppen, såg glad ut och aflägsnade sig uian att bevärd ga Görling med något ytterligare svar. — En af stadens, bland publiken mera bekanta, qvinliga personligheter blef i Maj månad bestulen på on av sina många granna fjädrar, en svart sidenkjol. Det var hennes egen uppasserska, qvinspersonen Christ:na Carlsson, som tillgeipit densamma. Denna bekände Ukval. på föreställningar af den bestulna, tillzrepbot och fick tillgift derför. För några dagar sedan skulle C. åter åt sin herrskarinna hemta en kola hos en bland s adens modehandlerskor. men fö svan helt ovh hallet med densamma. Nu var tålamodet slut, och den oörbätterliga tyenarinnan anmäldes i pah sen. Hon hlof ertappad och stod igår i polisen lltalad för tredje resun s ÖldKlädningen uppgafs vara värd 5 ords act on fan var betald med 18 rdr. Båda plaggen hade blivit af Carlsson pantsatta. Malet förvisades till rådhusrätten och C. qvarsitter i cellsangolset. — Ransakning företogs i går med de för rån a honden Nils Persson häktade personerna, skomakaen Johan Lundberg och arbersskarlen Bernhard Olsson, samt den för delak ighet i rånet misstänkte arbetskarlen Carl Johan Friberg, äfven Brun kallad. Vi återgifva först här den berättelse som den äåvades broder, skeppstimmermannen Persson, afgaf om förloppet. Nils Persson hade varit på besök i brodrens bostad i Majorna, hvarefter Nils kl. omkr. 17 10 begaf sig på hemvägen. Då han i den s. k. Slottsskogen nunnit förbi Margreteberg och skulle fortsätta vägen till Högsbo kommo tvenne personer springande efter