Göteborgsposten – 26 augusti 1864, sida 3

i n svarta frack. O du, min gamla svarte frack! Gud vet, om otack eller tack uppå din lott skall falla. Du skynke för min stackars kropp! Jag härmed vill ditt lefnadslopp i minnet återkalla. O du, min allra första frack! Jag minnes ännu hur det klack i hela min lekamen. då jag dig första gången tog uppå och feberaktig drog upp i studentexamen. O du, min så tillgifna frack! Hur troget har du ej i hack och häl städs följt mig sedan? Du varit med i regn och blåst, vid gästabud, vid tarflig kost — i både ,ny, och ,nedan, O du, min vidtberesta frack! Du primus bland mitt pick och pack på färd till ,konditionert; på landet klent du tog dig ut, i stan blef du ett hån till slut för modets pretentioner. O du, min oskattbara frack! Rätt ofta sad jag: kom och gack med mig på vigilansen! Krediten slocknad var, låg död, men du blef mig ett troget stöd som pant på assistansen. O du, min punschbegjutna frack! Hvad mängd kaustik ammomak har jag på dig ej slösat, för att dig tvagen få och ren sen jag vid lampans matta sken y5sängsjösarn i mig ,fjösat. O du, min vidtbekanta frack! I dig jag spelat whist och ,knack och lärt mig trumf att sticka. Vi frestade vår lycka, vi, men pengar aldrig stannat i din evigt tomma ficka. O du, min alltid käcka frack, som trotsat mången svår attack af möglet och af malen! Du alltid tappert dig förhöll, med mig du stod, med mig du föll i slagsmål efter balen. o du, min förr dansanta frack! I dig jag suckat ve och ack! Och flaxat för mång tärna. För all din trohet emot mg jag längesedan unnat dig en Vasa-Ordens stjerna. o du, min trånga, snäfva frack! Minns du när högra ärmen sprack, för det den var för liten? Jag trodde då att jag dig slapp, jo vackert! — du fick dig en lapp hos skräddaren på krediten. O du, min olycksdigra frack! Du var ju med då jag fick black om foten bröllopsdagen. Ej mycken tur jag haft i dig, och snart du passade ej mig, du räckte ej om — magen, O du, min omoderna frack! Nu är det slut med snick och snack, he rim på frack mig tryta. Farväl du hälft af min paryr! Jag går till skräddarn nu, som syr en frack med bättre yta. (Ur Fstads Tidning.)