ket dunkelt. Icke genast insåg den olyckliga åhörarinnan den fruktansvärda meningen af hennes framställning, neml. att Laura hade öfvergifvit sin fars hus. XVIII, En oangenäm färd. Södra Wennnock hade följande morgon ingen brist på samtalsämnen, såsom läsaren lätt inser. Så vigtiga nyheter hade ej bestatts sedan den olyckliga fruns död vid Palau Street. Två nyheter funnos nu. Den första var kapten Chesneys avancemang till carl af Oakburn, och den audra, en af hans döttrars enlevering af mr Carlton. Enleveringen hade utförts med stor skicklighet, och om bruden och brudgummen hade några motgangar under den nattliga resan, så hindrade de dock icke rymningen. Mr Carlton hade uppgjort sina anordningar klokt. Han var en slug intrigör. Den plan hvarom han blifvit ensa med Laura, bestod deri, att han i skymningen skulle hälla med sin öppna vagn på en biväg, som förde till athe Rise, och att Laura skulle komma till honom der. Denna väg, som hette Blister, och andra föga besökta bivägar, förde till ett litet ställe, som hette Lichford. hvarest några ban åg stannade för att upptaga passagerare. Det läg sju mil ifrån Södra Wennock, och mr Carlton visste att hans öppna vagn skulle ila framåt lika snabbt som nägot