Göteborgsposten – 24 augusti 1864, sida 1

Lordens döttrar.) Af sörf. till Slottet East Lynne. — Nej, visst inte, svarade han. Hur kunde ni tro det? — Jag hörde dem tala om att jag skulle dö; det gjorde jag bestämdt, snyftade Lucy, som var både lättrörd och rädd, och jag hörde dem säga, att pulsådern är sönderskuren. Dör man af det? — Icke alltid, sade mr Grey. Håll era händer stilla, och var en modig, liten flicka. — Är ni säker på, att jag icke dör? — Alldeles säker; ni är icke i någon fara. Se här, tillade han i det han vek upp sin rockärm och skjortlinning och visade sin handlofve för Lucy, under det de andra stodo omkring och deribland Kaptenen något modfäld. Ser ni det ärret? — Ja, sir, svarade Lucy. — En gång när jag var yngre än ni, föll jag mot ett fönster, alldeles som ni gjorde, och sårade min handlofve. För mig var det farligt, och skall jag säga er hvarföre? Jo, emedan pulsådern skars sönder. I parentes sagdt, vet jag icke hvem som kommit er att förstå er så väl på puls