Göteborgsposten – 17 augusti 1864, sida 2

— Jag är en medlem af det kongliga läkaresamfundet, upprepade harmset mr Carlton, som började förlora sitt goda lynne. — Om ni vore hela lääkaresamsundet i en person — dess hufvud, dess svans och dess medelpunkt, — så borde ni icke våga se upp till min dotter, om ni hade något berepp om det passande. Skurk, ämnar du visa ut den herrn eller ej? tillade den upphetsade kaptenen hotande den olycklige Pompeys hufvud med sin käpp. — Dörren öppen, misser doktor, ropade Pompey. Men mr Carlton vinkade åt honom att hålla sig på afstånd. — Kapten Chesney, sade han, jag har sagt er, att jag älskar er dotter; jag har sagt er, att mina utsigter äro tillräckligt säkra för att tillåta mig gifta mig. Ännu en gäng frågar jag er — vill ni gifva mig henne? — j, vid Jupiter! rasade kaptenen, först vill jag sc er likkista gå. Hör — stanna — hör på! Jag vill hellre se henne i likkista, än att hon skulle vanäras genom att vidröras af er. Ni gifta er med Laura Chesney? Aldrig! aldrig! — Men om jag siger er, att hennes förhoppningar och, jag kan nästan säga, hennes lif äro fästade vid mig? sade mr Carlton med sänkt röst. (Forts)