Göteborgsposten – 13 augusti 1864, sida 2

ll va rj eh an da. En broder till Thorild. I senaste häftet af Litografiskt Allehanda rifves: Hvilken stockholmare med minne ännu från 1840-talet minnes ej den gamle bankokommissarien G. A. T., en hedersman, ika mycket känd för sin starkt tilltagna näsa, som ör sin tjensteflit om förmiddagarne, hvilken om eftermiddagarne någon gång efterträddes af en svår törst. Det var han, som då en åkare häpen höll in sin häst för att betrakta besagde näsa, under en stor gest vred henne åt sidan och ropade: passera! En annan gång hade han nyss gjort bekantskap med dispaschören F. — också en utmärkt man — och blef hans kines för natten. På morgonen, tidig som vanligt och fullt kry, vaknade gubben T., kunde ej göra klart för sig hvar han var och beslöt att i största hemlighet begifva sig derifrån. Men dertill kunde bifall omöjligen utverkas af hr F:s stora pudel, som hvar gång gamle T. tog efter ett klädesplagg med en bister morrning gaf sitt ogillande tillkänna. Omsider infann sig hr F:s betjent, hvilken benäget mottog en dusör för sitt löfte, att ej för sin husbonde berätta att bankokommissarien T. gästat hos honom. Dispaschören E., som sjelf bragt T. hem till sig, berättade sedan gerna detta lilla drag af distraktion. Men det var ej dessa eller andra historier efter den redlige gubben, som vi nu ärnade meddela, utan den för läsaren saanolikt alldeles nya notisen, att bankokommissarien G. A. T. var bror, köstlig broder,