Göteborgsposten – 11 augusti 1864, sida 1

Herr von Bismarck. De senare tilldragelserna i Tyskland ha bevisat åtminstone en sak, den nemligen att verlden misstagit sig i sitt omdöme om hr v. Bismarck. Då denne person först förvandlades från diplomat till premierminister, ansågo majoriteten bland kontinentens politici denna utnämning bevisa hans herres brist på omdöme. Det tycktes så otroligt att en person, som blott var en landtadelsman, känd för att vara otörsigtig i rådslag och inkonseqvent i yttranden, full af de mest trångbröstade junkerfördomar, skulle kunna bli en framgångsrik statsman, att äfven folk som vanligen ej var mycket sangviniskt, trodde det Preussen tagit ett stort steg mot en af framgången gynnad revolution. Detta intryck förstärktes af alla den nye premierministerns handlingar, hvilka ådrogo sig utlänningars uppmärksamhet. Konungarnes sanna statsmannaskap under närvarande förhållanden består i att dölja alla, ätven ej fullt lagliga handlingar under lagliga former ; men hr v. B. dröjde ej att håna de lagar, som syntes ställa sig emot allenastyrandet. Han behandlade preussiska parlamentet med ett förakt, som skulle gjort ett för friheten skapadt folk ursinnigt af förtrytelse och vrede, bröt mot alla former, som skydda den parlamentariska ordningen, skrattade åt representanthusets auktoritet, hånade cheferna för de oberoende partierna och förklarade nationen rent ut, att om de behöfliga penningarne icke lemnades till konungens regering, skulle konungens regering taga dem. Han tycktes verkligen förhåna representanterna med en ihärdighet, hvilken antydde en bestämd afsigt