Göteborgsposten – 10 augusti 1864, sida 2

tronstolen stod en för kronprinsen bestämd taburett, öfverdragen med rådt sammet. I konungaporten, dit II. Mt kom åkande, paraderade fotgardet, i de gångar på slottet, som IL. M:t skulle passera, hästgardet. Före öppningsceremonien hölls gudstjenst i slottskyrkan. hl. 12 samlades riksdagens medlemmar, till en del klädda i gala, i Folkethingssalen, hvars åhörareplatser voro öfversyllda med folk. I diplomarlogen märktes bl. a den franske gesandten hr DotC:iC. KI. 121, anlände konungen med sin hofstat, kronprinsen och samtliga medlemmar af ministåren, hvarefter konungen fran tronen uppläste följande tal, som till honom öfverlemnades af inrikesministern: Vår trogna danska riksdag mottage vår konungsliga helsning! Fastän det möte, hvartill vi i enlighet med grundlagens 27 nu sammankallat vår trogna riksdag, tillblje af omständigheterna genast måste åter uppskjutas, ha vi likväl känt behof af att sjeltva öppna denna riksdag och sammankomma med eder, vårt folks utvalda. Oaktadt det mod och den ihållighet, hvarmed vår tappra arms och flotta kämpat för häsdande af Danmarks rätt och ära, och oaktadt den redobogenhet, hvarmed hela folket bragt hvarje offer för fäderneslandets räddning, skall dock det krig, som en öfvermäktig fiende påfört oss, tvinga oss och vårt folk till de tyngsta och smärtsammaste eftergifter; ty då hela Europa låtit oss stå utan hjelp, ha vi sett oss nödsakade att gifva efter för öfvermakten och söka hejda kriget, hvars fortsättande under för handen varande omständigheter endasteskulle bereda vårt älskade folk och land större lust och olyckor, utan att dock öppna någon utsigt till förbättring i vår ställning. Vi vilja dock i full lit till vårt trogna danska folk med förtröstan se framtiden an i den fasta förhoppning, att ljusare dagar ej skola uteblifva, om konung och folk endrägtigt sluta sig tillsammans, för att läka de djupa sår, som tillfogats vårt dyrbara sädernesland. På eder, solkets utvalda, lita vi isynnerhet, att j skolen trofast arbeta med oss till fäderneslandets väl och vi önska eder himlens välsignelse till edert verk, då j åter samlens. Sedan H. M:t uppläst trontalet, ropades b hurra, hvarefter konungen, kronprinsen och hotstaten lemnade salen. Senare på aftonen ajournerades riksdagens session till d. 3 Oktober. Sedan nu fredspreliminärerna mellan Danmark och Tyskland undertecknats och en snar fred kan väntas, framträder den preussiskösterrikiska planen om en interimsregerimg för Slesvig och Ilolstein dagligen med större klarhet, så att man under de närmaste dagarne kan vänta ett förslag i denna riktning inom förbundsförsamlingen i Frankfurt. Bismarcks tidn. Nordd. allg. Zeit. angifver sålunda de tyska stormakternas ståndpunkt gentemot Förbundet: Sedan hertigdömet Holstein genom fredspreliminärerna af d. 1 aug. afträdts till Preussen-Osterrike, är förbundsbeslutet af d. 1 okt. 1863, enl hvilket Sachsen och Hannover samt de båda tyska stor makterna uppmanades att sfulltolja den mot Danmark beslutade exekutionen, verkstäldt och fullbordadt. Enligt Förbundets exckutionsordning art. 8 skola de nämnda 4 regeringarne härom underrätta förbundsdagen. Dernäst kommer art. 13 i exckutionsordningen i kraft. Denna lyder sålunda: Så snart det med exekutionen äsyftade målet ernåtts, upphör all vidare exekution, och trupperna måste oförtöfvadt dragas ur den stat, som varit denna åtgärd underkastad. De regeringar, hvilka utfört exckutionsmandatet, måste oförtöfvadt in berätta till törbundsdagen, att sådant skall ega rum Då nu förbundsbeslutet af d 1 okt. 1863 i alla hänseenden är utfördt och exekutionens mål uppnådt, måste man i hvarje fall tatta ett särskildt och nytt förbundsbeslut, om Förbundet skulle protestera emot eller kanske tillochmed anordna om excekution mot de två stormakter, som nu enl. fredspreliminärerna skola taga Holstein i besittning. Delta språk är åtminstone tydligt. Det illustreras dessutom af följande förklaring i , Köln. Leit.: I förbundsrätten finnes intet skäl mera för de hannoveranska och sachsiska truppernas förlängda vistande i Holstein, och ingen kan betvifla, att icke sjelfva landets intressen kräfva en annan ordning af de militära förhållandena. Suverinerna af Österrike och Preussen, till hvilka Danmark afträdt IIolstein, ha den skyldigheten, att sörja för en ordnad styrelse i och skyddande af hertigdömet. Det är en naturlig sak, att de skola kunna göra det med större energi och mera framgång än törbnndskommissarierna. Som man hoppas, skall snart en gemensam provisorisk regering för Slesvigholstein bli nedsatt, hvilken skall väsentligt bidraga till att aflligsna de jäsningselementer och oklara förhållanden, som derstädes gjort sig gillande. Af dessa uttalanden tramgår, att förbundstrupperna med snaraste kanske under protest skola bli dragna ur Holstein, och att derpå nominelt lreussen-Osterrike, men i Sjelfva verket Preussen, skola tillträda interimsregeringen i Holstein. Det motstånd, som kan väntas af de angustenborgska och demokratiska organerna i Holstein, skall snart förstummas under det preussiska regimentet och torde inträffa, att de slesvig-holsteinska (och andra