Göteborgsposten – 9 augusti 1864, sida 2

afscenden råder stor ovisshet, vi äro icke ens säkra på att hon kom från London. Laura yttrade vidare: Det säges, att hon var en stor skönhet. Är det sannt, mr Carlton? Mr Carlton teg litet och sade sedan: — Det var hon kanske, då hon var frisk och klädd, men jag såg henne icke klädd, som ni vet. Jag sag heune blott sängliggande och vid ljusken. Han sade de sista orden, då han gick ut genom förstugan, ty han hade bradtom, emedan han ämnade sig till sin patient längre upp på the Rise. XIII. Miss Chesneys farhågor. Laura Chesney stod vid fönstrot och följde med ögonen läkaren, du denne i halfmörkret gick den grusade gången till porten. Om en liten stund skulle han aterkomma som han lofvat, och Lauras hjerta klappade vid tanken på den förtjusning, hvarmed hon skulle återse honom. IIon stod länge tyst, försjunken i den ljufvaste illusions drömmar. Men hon skulle väckas derur på ett oangenämt sätt. UMiss Chesney nalkades Laura och sade till henne med en röst, som strängheten gaf ett eget ljud. MN — Laura, såg jag verkligen dig gå genom trädgården larm i arm med mr Carlton, då han kom?